Vi har varit på TV ikväll

Idag åkte vi till Klubbviken. Men första turen kom vi inte med, det var en lång jädra kö och vi stod lite för långt bak, så vi fick snällt vänta 90 minuter till nästa tur. Och med anledning av det hårda trycket på Stella Marina var Nordnytt där och filmade, så vi fick se oss själva på lokala nyheterna ikväll! På första bilderna är vi på väg att kliva på båten och jag gapskrattar, eftersom just då sa maken: "Javisstja, idag är det onsdag. Lilla pattklappardagen." Jag hade aldrig hört det uttrycket förut så jag blev ju road förstås. Andra gången man ser oss står jag mitt i bild med ryggen mot kameran och maken går omkring lite på sidan om. Hela inslaget kan ses här, jag har en svart-vit-rutig top och jeans.
Hur som helst, det var en härlig dag på stranden! Jag trodde jag hade fått så pass mycket solgrund så jag inte skulle bränna mig (i synnerhet inte som jag smorde in mig med solfaktor 4), men nu sitter jag här med hettande lekamen lik förbannat.

Sen fanns det några bilder på mig när jag går i och kliver upp ur vattnet (jaadå, jag badade. Det gjorde inte min badkruka till man.) men när jag öppnade bilderna i Gimp2 upptäckte jag att det inte fanns några funktioner som hette "Gör smalare", "Lyft byst", "Dra in mage" osv, så jag tar inte med nån helkroppsbild på mig idag.

Däremot lägger jag in ett totalt överexponerat och rågimpat bildbevis på att jag faktiskt simmade. Men bilden är tagen på ungefär 200 meters avstånd och när man inte lärt sig sin nya kamera så... Mig passar det finfint iaf. Det ska inte vara så mycket detaljer. Och jag har ju inte underbett, jag antar att jag gör sådär för att skydda så många kvadratmillimetrar som möjligt från det iskalla vattnet.

Äntligen sommar!

På riktigt alltså, det har varit rätt knapert med sommarvärme hittills men nu är det härligt till och med på kvällarna. Jag sitter på baksidan och solsurfar, maken har cyklat iväg för att köpa vin till kvällens middag, Daizy dåsar i skuggan, alla barnen ute på vift och vi har en vecka kvar på semestern. *tar en klunk isté och hoppar med ögonbrynen*

Igår var jag med om något revolutionerande. Trodde jag. Vi hade parkerat på Coop och jag gick före (som vanligt, maken har söndagstakt varje dag) mot Coop-byggnaden. Precis när jag skulle korsa vägen kom en stor amerikanare mullrande i sakta mak. Jag stannade för att låta den passera och då tutade chauffören och ropade "Hallå!" ut genom sidorutan. För en sekund kastades jag 20 år tillbaka i tiden, till den era när sånt kunde hända utan att man kände själva bilföraren, och jag kunde inte bestämma mig för om det var patetiskt eller hysteriskt kul. Jag bestämde mig för det senare. Men så såg jag att jag ju kände chauffören. Fan också, var det bara därför han tutade??! Jaja, efter kom maken med en något konfunderad uppsyn (som han sen vägrade erkänna att han haft) och jag skrattade hela vägen in till varukorgarna. Han som tutade är för övrigt en av de få i den här stan som faktiskt blivit skjuten av polisen. Det hände på 70-talet och jag var inte ute i svängen då eftersom jag var typ 12 år, eller nåt, men jag minns skriverierna i tidningarna. Anledningen till att jag nu är halvbekant med den mannen är att han för nästan 20 år sen bodde granne med en kompis till mig, och mer otvungen och socialtörstig person har jag sällan mött. Och han glömmer inte att han träffade mig ett par gånger hemma hos sin granne.

I onsdags var vi på middag hemma hos M & U, det var gott och trevligt och kubbspel och "Med andra ord" som vanligt. Jag och M som brukar sopa mattan med grabbarna i alla grenar (nåja) hade plötsligt stora problem. Till och med "Med andra ord" gick trögt. Jaja. M frågade min man, med anledning av att han aldrig nånsin verkar bli arg över nånting, hur han gör sig av med sina aggressioner. Han svarade att han kör på ettans växel hela vägen in till stan. Tänk er den synen! (sanningen är att han har inga aggressioner, han är omänskligt lugn.)

Kolla, man kan tro att vi lärt henne "Hur gör flickorna i Stockholm?", men hon bara njuter av värmen.

Skogspromenad

Ikväll har vi varit på Mattisberget och tröttat ut lilla Daizy. Det första hon fick se var en häst, antagligen hennes livs första och skällattacken var ett faktum. Tack och lov var det en gammal lugn pålle, man tänker ju att om elefanter kan vara rädda för möss, så...
Jaa, sen såg vi världens minsta groda. Jämför med barret.

Jag hann ta fast Daizy så det blev inget mellanmål för henne.

En ny inneboende

Vi har lilla Daizy hos oss, hon löper och brodern Viggo tomjuckar i luften bara han står bredvid henne. Så vi har av humanitära skäl haft henne hos oss sen i måndags. Hon är ju bara sex månader men shit vilken klok hund! Jag vet inte hur många ord hon fattar, men "godis", "promenad" och "mat" vet hon exakt vad det är. "Sitt" har hon kunnat ett tag och nu har vi lärt henne "ligg". Man blir sugen på att fortsätta med "sitt vackert", "rulla runt" och "hur gör flickorna i Stockholm?". Okej, den sista är väl ett sånt där norrländskt påhitt från 70-talet.

Snart avfärd

Nu ska vi strax packa ihop oss och åka till Västerbotten så det blir tyst och stilla här några dagar. Tjipp!

Vem har varit här och trampat?

I morse steg vi upp halv fem och åkte ut till Gammelstadsvikens naturreservat. Fåglarna var det inte så noga med (och tur var ju det, vi såg knappt några), det var mer det där att komma ut i naturen och ha med sig fika som lockade.
Fast jag blev lite fundersam när vi efter en kilometers promenad efter skogsstigen hittade det här spåret:


Vad ÄR det för något? (Det kanske rent av ÄR en människa, haha?)

Jaja, vi gick vidare till fågeltornet i alla fall. Inte många fåglar i sikte tyvärr men det var magiskt mysigt, tyst och stilla och soligt. Vi åt frukost vid en av de rejäla grillplatserna och bara insöp fridfullheten. Ljuvligt!

Fotoexpedition

Vi har fått ett nytt roande tidsfördriv tack vare vår nya kamera. Ikväll fotograferade maken den här trollsländan på nästan 3 meters avstånd (jag agerade stativ). Är det inte lite imponerande?! (Klicka på bilden)


Sen agerade jag fot(o)modell:


Sitter nu och funderar på om man skulle ta Gammelstadsviken om några timmar, och zooma in några fåglar...

Gissa bilden

Den som kan svara på exakt vad detta är en duktig "nånting"!

Jag är så mätt, så mätt...

I söndags åt vi middag hos makens bror med sambo, och förutom själva varmrätten bjöd de på en himla god efterrätt. Ikväll kopierade vi den, och jag är så fruktansvärt mätt!

Stek bananer i smör. (Jag "kryddade" med farinsocker.)
Ta upp bananerna ur stekpannan och häll i 3 dl grädde (i stekpannan alltså).
Smula i en dubbeldajm. Låt koka upp och vispa runt tills dajmen löst upp sig.
Servera bananerna med glass och Dajmsås. (såsen räcker gott och väl till 4 pers.)

Nu är det färdigt med vilohemmet

Jösses vad tonårstjejer kan vara gräsligt självupptagna och ha noll koll på vanligt vett! Om det inte vore så jävla irriterande så skulle det vara fascinerande. De droppar sina prylar och sina sopor precis överallt; det är allt från kameror till tomma PET-flaskor i soffan, allt från använda tops till håriga kammar på badrumsbänken (vad har de sina egna lådor till? Och sopkorgen?). De tar inte hand om sin tvätt om man inte specifikt säger till om det ungefär tre gånger (de GLÖMMER ju). De seglar omkring med slapp gång och mp3-lurarna i öronen mitt i huset där alla andra befinner sig och hör inte när de blir tilltalade. De tar det sista ur en förpackning och låter bli att slänga förpackingen. De sover till på eftermiddagen. Deras egna rum ser förjävliga ut, häromdagen låg det till och med ett äppelskrutt på golvet i ett av rummen. De lämnar disk på diskbänken. Och när man påpekar alla dessa saker med jämna mellanrum och vid behov så är man tjatig. Tänk fyra stycken såna.

Men nu jävlar är det nog. Veken har brunnit ut, stubinen förbrukad, timglaset tomt.

Nu ska det snackas allvar.

Himlafenomen

Sent igår kväll kom en regnskur och när den dragit vidare såg himlen ut som ett konstverk. Det är ju vid molnfrihet fortfarande ljust dygnet runt, men såna här kvällar blir det inte bara lite skymning utan också trolskt.



Vädret är för övrigt ingen semesterdröm precis, och prognosen lovar ingen bättring närmaste dagarna. Men kanske får vi mer värme än vi pallar med till hösten... Såg i bloggen Sweet and Sour (se länklista) att det varit 51,4 grader i Dubai häromdagen. Makens arbetsvisum är inte klart än men nu är det nog inte långt borta.

Hur som haver har vi tittat i lugn och ro på vårt badrum nån månad nu, kännt oss nöjda men sett att det fattas nåt. Det är ju rätt rent och avskalat, så vi kom fram till att lite grönt skulle passa bra. Växter. Det ska vi roa oss med idag.

Dagens Dubai-outfit

Maken har varit tvungen att köpa en ny kostym för i Dubai jobbar man inte i jeans och t-shirt. 40 graders värme är ingen ursäkt. Jag hoppas för hans skull att all AC funkar som den ska. Nu är det bara några få veckor kvar innan han åker, dessvärre vet vi inte exakt hur många.
Och ni som tycker jag kapat fotot fel... read this:

Träningspremiär

Ja, det är skamligt. Idag var första dagen i år jag snörde på mig träningsskorna och for ut för att gåspringa! I vanliga fall brukar jag i alla fall komma igång i maj, och nu är det juli! Det var ljuvligt, jag har inte lyssnat på min mp3 sen jag sprang sist i november kanske, och varje låt kom som en glad överraskning; "ja just ja, DEN...!" *spring spring* Det slog mig att jag har nästan bara 70- och 80-tal i den. Whitesnake, Blue Öyster Cult, AC/DC... "It's a long way to the top if you wanna Rock´n´roll" kan jag springa fram blodsmak till.

Jaa, sen är man välförtjänt av att ligga på en filt i solen och blogga! Det är redan 23 grader i skuggan. Lovely