Fniss. :)

Det här tycker jag är lite kul, att man ber en 18-åring (eller har hon fyllt 19) ge resetips till allmänheten. Jajamensan, henne lyssnar vi på, *host host*. Att det sen toppas av att hon ju "bara ska vara borta några veckor i månaden" gör ju inte saken ett dugg mindre rolig.
(Jag måste komma ihåg att köpa hostmedicin.)

Morgonchock

Jag hade en jättejobbig upplevelse i morse.
Jag for lite fram och tillbaka och sökte kläder, som vanligt, och plötsligt stod Niklas framför mig i köket med ett glas i handen. I botten på glaset låg nåt svart, jag tänkte i nyvakenheten "har han lagt ut en jättestor snus i glaset??!" Då tittar han på mig och säger helt lugnt: "Det är ett djur."

Va? sa jag.

"Det är ett djur. I glaset."

Här satte jag iväg mot sovrummet, ropandes att han skämtar, kom inte efter mig, lägg av, osv.

Men han kom efter, för han ville att jag skulle titta på det. Jag skrek "MEN KOM INTE HIT DÅÅÅ!"

Jag kunde inte titta på det förrän han släppt ut den på gräsmattan. Tänk er en sån här på minst 4 cm:



Hur FAAN kom den in till oss?? Det är ju inte precis så att man vädrar nuförti... Vänta nu...? SAAAAAANDRAAAAAA!!!

Jag måste bara få säga...

... att det händer allt oftare nu, när jag läser Aftonbladet, att jag himlar så hårt med ögonen att de hotar att vända sig rakt bakåt.
Det handlar om hur de uttrycker sig, hur de behandlar det svenska språket. Idag var det nån TV-profil som "talar ut om sin svåra sjukdomstid". Hon har haft ett förkylningsvirus under sommaren. Ja för fan, vi är flera som haft det sega jävla viruset, ja hela min familj bär på det, ingen upplever att vi har en svår tid.
I onsdags var det Idol-deltagaren Malin Brännlund som enligt första sidan drabbats av nervkollaps och förlorat kontakt med hjärnan. !!!!
Ytterligare några dagar tidigare var det Anders Bagges hund som fick halsen "avskuren".

Är detta verkligen förenligt med god journalistsed? Eller det kanske inte existerar nån sån? Och varför? Varför väljer man att dra till och förstärka plocka ut bara vissa ord till rubrikerna? Är det verkligen så illa att de faktiskt drar in mer pengar om de gör så? I så fall är det illa ställt med folket som gör detta möjligt.


Bagges hund drabbades av nervkollaps och skar av sig halsen på en helikopter. Så tror jag att det var.

Angående kvinnan på planet

Jo, jag skulle ju berätta om resan ner till Kreta.
Redan på Kallax, eller Luleå Airport som det visst heter nuförtiden, var stämningen hög. Tja, det var lördagkväll och folk var på väg ut på solsemester så det förvånade oss inte alls.
Vi hade platserna A och B på en rad, dvs fönster- och mittenplats, och när vi kom fram till den raden hade en man satt sig på mittgångsplatsen. Han reste sig givetvis för att släppa fram oss, och när han gjorde det... Kvinnan på andra sidan mittgången utbrast att hon minsann skulle byta plats med honom så fort som möjligt. Vi fattade inte riktigt just då, men satte oss på våra platser och tänkte inte så mycket mer på det.

Planet hann inte börja taxa ut innan hon gjorde slag i saken. Gapandes. Mannen bredvid oss visade sig vara hennes man, och det var bara för honom att byta plats. Sagt och gjort, hon satte sig bredvid mig och hejade glatt med VÄLDIGT simmig blick. Sen pratade hon oavbrutet och med hög volym tills planet började ta fart precis innan det lyfte. Hon var alltså flygrädd. Behandlingen var sprit, som hon hade i små plastflaskor i sin handväska. Och hennes önskan var att jag skulle sitta där och supa MED henne. Från hennes små plastflaskor, som flygplatspersonalen "VARIT DUMMA NOG ATT SLÄPPA IGENOM HENNE MED, HARREGUU, DE HADD JU KUNNA VARA NITROGLYCERIN!! SKÅL!!" På flaskorna hade hon satt små tejpar med olika roliga ord, typ "Remover".
Sen förklarade hon, med alldeles för hög volym, varför hon velat byta plats med sin man. Jomen det var ju för att de människorna hon hamnat bredvid, ett ungt par, såg så fruktansvärt tråkiga ut, ja nästan döa. "TÄNK VA HEMSKT Å SITTA BREVE DEN DÄR. DE DÄR SPÖKET". Nää, då hade hon sett oss och tyckt att vi såg mycket roligare ut. Man tackar.

Jaha, när sen planet var i luften och hennes tillfälliga paralys hade släppt var hon igång igen. Hela tiden med samma höga volym och jag tänkte "Åh nej, folk kommer att tro att vi är i hennes sällskap...". Hennes egen sprit, som hon för övrigt kallade Siknäsbrännvin, tog ju slut ganska snabbt, och då satt hon och upprepade att hon tyckte de kunde komma med drickavagnen nu. När den väl kom köpte hon på sig några småflaskor och frågade om hon kunde få ha dem på mitt bord. Hon kunde inte fälla ner sitt eget för hon var lite för rund för det. Ja vad ska man säga? Hon fick ju det.

Sen började filmen, jag och Emelie hade köpt ett par lurar som vi delade på. Då pratade hon sönder hela skiten genom att med jämna mellanrum, högt, tala om att hon inte gillade den där typen av filmer.

Jaa, sådär höll det alltså på i 4 timmar. Jag fick veta massor om henne, henns barn, hennes syster och systerson med familj. När vi skulle börja gå ner i höjd for hon iväg och frågade kabinpersonalen när de skulle komma med drickavagnen, men de hade då förklarat att vi snart skulle landa och därför inte serverade mer. Då hade människan svarat "MEN JAG TYCKER INTE OM ATT LANDA! JAG BEHÖVER SPRIT!" Fast det fick hon inte, till hennes stora förtret.

Det går inte att beskriva hur fruktansvärt skönt det var att kliva av planet! Och inte bodde de på samma hotell som vi heller... :)

Stackars satar, tänk vad de får stå ut med.

Fullt upp efter vilan

Vi kom hem för en och en halv vecka sen och jag har inte hunnit dekorera med fler Kreta-bilder här ännu... Men jag har haft fullständigt häcken full!

Först lite sol och värme:


Här blickar vi ut över torget i gamla stan, Chania. Vi satt på en restaurang och jag fick veckans enda Souvlaki, Emelie åt kycklingfilé och fick knappt i sig hälften innan hon började få så ont i vad som senare visade vara ett revben.

Vackra piren i Chania.

Vi satt en stund på en bänk på kajen och tog igen oss och beundrade vyerna åt alla håll. Just den här kvällen var det 34° varmt så man hade inte så högt tempo precis. Och så var det ju det där med revbenet.

Här vi huvudgatan i Platanias. Mysigt! Jag längtar tillbaka!

Den här bilden tog vi bara för Niklas skull. Han brukar studera andra länders elstolpar och sånt.

Ja, sen när vi skulle hem var nånting trasigt på planet så vi fick kliva av. Efter nån timmes väntan i gaten fick vi sedan hämta våra väskor. Snacka om frustrerande när man är på väg hem! Men Apollo hade trollat och fixat så det blev jättebra till slut, alla passagerare bussades till ett 5-stjärnigt hotell där vi fick äta helt underbar mat, med efterrätt till och med. Sen fick alla ett hotellrum också, fördelat på två olika hotell. Där huserade vi i drygt tre timmar innan det var dags att åka tillbaka till flygplatsen. Sen åkte vi hem.

Ja, sen har det alltså varit jobb som vanligt. Städa laga mat och tvätta, som vanligt. Tänka och tänka hur vi ska ordna för höns och tuppar i vinter. Sen loggade jag in på LTU och upptäckte att mitt kursbevis nu äntligen var klart och gick att beställa. Så då gjorde jag det och iom det drog jag igång hela apparaten med ansökan om F-skattesedel och hitta på nåt fiffigt namn och dra igång en hemsida och författa marknadsföring. De senaste två kvällarna har jag suttit fast framför datorn och bara jobbat med det där. Tänk om jag inte får några patienter!!