Jag och äldsta dottern var och såg den igår. Jag njöt, den var snyggt filmad och de norrbottniska dialekterna hör man inte så ofta på film så det kändes både hemvant och udda på samma gång. Små detaljer gjorde den så himla mysig på nåt sätt; katter, blyertsteckningar, pappans flickvänner... Och så de mäktiga fjällvyerna. Snyggt!
I alla fall, hela tiden satt jag där och tyckte lillbrorsan i filmen var ruggigt bekant på alla vis. Och i morse kom jag på det! Han är ju äldste sonen till ett par gamla bekanta! Jag har visserligen inte sett ungen på säkert 8 år, men han är sig lik. Och det första jag tänkte när jag kom på det var: Undrar hur det kändes att se sin 13-årige son röka och säga "fitta" på det där viset. *S* Jag tror föräldrarna tog det med ro. Himla söta lilla skitunge!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar