Så märkligt det känns, vi har inte varit ifrån varandra mer än vecka i sträck och det har hänt två gånger. Och nu ska han vara borta minst tre månader! Jag tror inte jag har fattat det riktigt, tänk om jag kommer att sakna honom så jag blir olidlig för min omgivning och mig själv? Hoppas tiden går fort, det här är ju ändå ett äventyr för honom som han bara inte kunde tacka nej till.
Vi började morgonen med att åka till mitt jobb, jag sprang in och sa till min chef att jag ville ha semester. Sen åkte vi och lämnade av min dotter på skolan, vidare till ett konditori och köpte två tårtor till hans arbetskompisar, och slutligen till ett hotell och smällde i oss frukost för 85 spänn styck. Jag har inte blivit hungrig än.
Sen åkte vi hem och han kollade mailen för att se om de skickat resehandlingarna från Dubai. Det hade de inte. Vi drack kaffe och såg på Nyhetsmorgon och avvaktade ca en timme, men till slut mailade han Dubai och han fick svar direkt: De hade glömt!! Herregud, hur ska det här gå? Hoppas det blir bättre ordning när han är på plats.
Jaa, sen kom han på att han skulle ringa Telia och ändra från kontantkort till abbonemang, vilket var himla tur för vi hade inte kunnat nå varann via kontantkort, visade det sig.
Tlll slut åkte vi ut till Luleå airport som det så flott heter numera. Han köpte en tröst-Toblerone till mig och nu är han iväg. Borde landa på Arlanda typ nu. Och här sitter jag och fattar inte att han har åkt, han har verkligen åkt!
7 kommentarer:
Blev riktigt sorgsen... tänk ändå... så långt bort.
Skall hitta nån låt att pigga upp dig med.
:-)
Bunozi alias Boel
http://www.youtube.com/watch?v=8ulMypjD4dc
(Inte för texten... bara för att det är en superlåt som man inte hör så ofta... känner du igen den?)
B igen
*snyyyyft* det låter så sorgligt! Fast det är ju inte för alltid ändå... Tänker man tre månader bakåt så känns det ju inte så länge sen, men tre månader framåt _låter_ länge.
Jag har tyckt att det har känts som om Magnus varit långt borta när han har varit på möbelmässai Stockholm typ...
Du får komma till Piteå om du känner dig ensam, vi lovar att ta hand om dig. Ha det bra och hälsa till Niklas när du pratar med honom. Kramar från Gottholds
Boel; Jo den känner jag igen, den har några år på necken va? En sån där låt som man hinner städa hela huset till medan den pågår! Tack! :-D
Helena; Jag vet, två dagar 100 mil bort har känts alldeles nog tycker jag också. Det här är lite för obegripligt.
Ullis; Va gulligt! Ni får gärna komma hit och ta hand om mig också! *S*
Jag ska hälsa honom.
Bitterljuvt?
Nja, för mig är det inte ljuvt, och inte heller bittert, mer lite tomt och tyst men ändå roligt för hans skull. För honom kanske det är bitterljuvt däremot! :-)
Skicka en kommentar