Kan faktiskt inte minnas, helt ärligt alltså, någon vinter då det varit så kallt så läääänge. Men nu, nu släpper det. Idag var det bara -25° på morgonen och imorgon kväll ska vi vara uppe i ca -10°. Sen ser prognosen de närmsta 10 dagarna helt underbar ut! Naturligtvis kommer det snö då istället, men just nu föredrar jag det.
torsdag 24 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
Hönorna mår gott
Solveig mår gott, trots att hon är smutsig i luggen och jag vet inte hur man rengör en höna?
Och Juni mår gott. Så pass att hon under hela fotosessionen stack ut huvudet genom gallret så långt hon kunde (vilket är rätt långt) för att undersöka om jag också hade nåt ätbart i händerna.
Och Elvira mår gott, även om hon inte bryr sig om kameror och gärna håller sig i bakgrunden. Hon kikar fram där till höger i bild.
Dagen efter vi hade flyttat in dem i garaget hittade vi första ägget på säkert 6-7 veckor. Hur fort bildar de ägg egentligen?! Hur som helst, det var väl ett fint kvitto på att de blev glada och nöjda? Sen har vi fått ett ägg om dagen utom idag då jag hittade två.
Och efter att ha haft dem inne en vecka är vi smått förvånade (och lättade) att de inte har framkallat någon lukt ännu. Det luktar absolut ingenting! Så mina hemliga planer för nästa vinter är att helt enkelt plocka in dem när det börja bli riktig vinter. Niklas vet inte om det än.
Jaha, sen gjorde jag förstås en tårta i helgen. Denna fyllde jag med Ahlgrensbilar-fluff och körsbärsmousse. Bilfluffen anser jag nu vara ganska överreklamerad, och sånt är ju bra att veta. Sugarpasten mönstrade jag genom att trycka utstickare i den, bara sisådär halvvägs. Körsbärslfluffen gjord på körsbärssås med hela körsbär i var väldigt god som den var, men kom kanske inte till sin rätt inne i själva tårtan.
fredag 18 februari 2011
Baby trashes bar in Las Palmas
Jag har förstått att inte alla förstår den här filmen. Att inte alla har den där lilla humornerven som räknar ett par steg bakåt liksom. Filmarens tanke med detta är inte att få folk att skratta åt en full 1-åring, utan att visa på hur berusade vuxna regredierar till en 1-årings nivå vad gäller motorik och mimik. Och lite beteende, med tanke på hur hon vinglar fram till en annan stackars gäst och bara tar för sig av hans mat. Det är en ganska kort tid barnet har just den här typen av motorik, mimik och beteende, så jag antar att filmskaparen (huvudrollinnehavarens egen pappa) hade planerat för den här inspelningen ganska noggrant.
Men det finns de som tror, på allvar, att hon dricker alkohol på riktigt. Mina nackhår krullar sig. HUR kan man dra såna växlar och missförstå så kapitalt?? Det finns de som inte gillar att hon har BH med stoppning. Men det kanske man gjorde för att det skulle bli extra tydligt vad man egentligen menar? Och ändå fattar inte alla.
De flesta fattar tack och lov. Och filmen har fått ett fint litet pris; Startsladden.
Detta här ovan är bara en trailer. Jag längtar tills jag får se hela filmen! Det är så genialiskt och briljant så det är inte klokt! :-)
Vill jag äta tårta i USA?
Har ju googlat en del på tårtskapande de senaste veckorna, och även ramlat på en del amerikanska sajter med steg-för-steg-instruktioner. Det har fått mig att verkligen undra: GÖR man tårta så i USA? Alltså de blir jättesnygga och så, det är inte det, men hur smakar de? Titta här:
Bild 1. Jahaja, här börjar de pillra med första lagret fyllning.
Bild 2. Fortfarande första lagret. Ser ju inte så svårt ut.
Bild 3. ....eeeeh... jaha? Där kom visst sista momentet?
Ett enda stackars lager med tunn fyllning (oftast en smörkräm, vad det verkar). Men det blir värre: För att få sugarpaste att fastna på detta smörjer de in den stackars kakan med sylt. För mig låter det som att tårtan blir hyfsat torr och bara väldigt söt? Tänker de bara på utseendet? ;-)
Här vill vi att en tårta ska vara saftig och rymma minst två olika samker som gifter sig bra med varandra. Och då får gärna en av dem vara syrlig och fräsch om den andra är söt. Och så en neutral grädde som balanserar lite. Två helt olika världar tydligen.
Bild 1. Jahaja, här börjar de pillra med första lagret fyllning.
Bild 2. Fortfarande första lagret. Ser ju inte så svårt ut.
Bild 3. ....eeeeh... jaha? Där kom visst sista momentet?
Ett enda stackars lager med tunn fyllning (oftast en smörkräm, vad det verkar). Men det blir värre: För att få sugarpaste att fastna på detta smörjer de in den stackars kakan med sylt. För mig låter det som att tårtan blir hyfsat torr och bara väldigt söt? Tänker de bara på utseendet? ;-)
Här vill vi att en tårta ska vara saftig och rymma minst två olika samker som gifter sig bra med varandra. Och då får gärna en av dem vara syrlig och fräsch om den andra är söt. Och så en neutral grädde som balanserar lite. Två helt olika världar tydligen.
torsdag 17 februari 2011
Beställningsjobb
En kollega vars sambo ska vara tjänstledig från sitt jobb har bett mig göra två tårtor med skärgårdstema. Det är alltså hennes sambo som ska bjussa sina kollegor på tårtorna.
Ja inte blev de vackra, så där som bröllopstårtor typ, men de blev ganska roliga!
Här har vi Lule skärgård på vintern. Sälar plaskar, solar och beter sig.
Och så här kan det se ut på sommaren om man har otur. Man kan falla i vattnet och behöva ropa på hjälp.
Så snopet!
Sugarpastetårtan är fylld med Kickfluff och hallonmousse. Gräddtårtan är fylld med Dumlefluff och bananmousse. Hoppas de är goda!
Ja inte blev de vackra, så där som bröllopstårtor typ, men de blev ganska roliga!
Här har vi Lule skärgård på vintern. Sälar plaskar, solar och beter sig.
Och så här kan det se ut på sommaren om man har otur. Man kan falla i vattnet och behöva ropa på hjälp.
Så snopet!
Sugarpastetårtan är fylld med Kickfluff och hallonmousse. Gräddtårtan är fylld med Dumlefluff och bananmousse. Hoppas de är goda!
Sådärja, nu gav vi upp.
Den här förbannade kylan gjorde mig nojig. På kvällarna har jag knappt kunnat somna för jag har varit rädd att det ska bli strömavbrott eller att hönsens värmelampa plötsligt ska *poff* dö. Och när yr.no plötsligt hotade med -38° på lördag så uppstod nån form av panisk beslutsamhet.
Så nu bor de i garaget.
De lät sig lätt förledas av en burk med majs, det var bara att lyfta upp dem och förpassa dem till åtminstone +10°. Lycka! Jag kan slappna av! Dessvärre hade vi slut spån, men tills vidare får de dynga ner en överbliven bit altanmatta. Pluttinutti.
Så nu bor de i garaget.
De lät sig lätt förledas av en burk med majs, det var bara att lyfta upp dem och förpassa dem till åtminstone +10°. Lycka! Jag kan slappna av! Dessvärre hade vi slut spån, men tills vidare får de dynga ner en överbliven bit altanmatta. Pluttinutti.
Trött på kylan!
Så till den milda grad att jag först kände mig lite aggressiv och nu är mer åt det apatiska hållet. Det här är sjätte dagen med snorkyla och lika många till framöver lovar väderprognoserna. För egen del går det väl an, men den ständiga oron att det ska bli strömavbrott eller att hönsens värmelampa ska gå mitt i natten, är tärande. Det lilla hönshuset skulle vara utkylt på en kvart, jag vet inte hur länge de skulle kunna överleva...? *gah*
Bilen vägrade starta i morse också. Men det kan jag stå ut med, inga problem. Bara hönsen mår bra!
P.S. Den embeddade länken uppdateras hela tiden så jag noterar härmed att just nu står det att det är -30°. Så jag inte ska lyckas förtränga.
Kolla! Nu är det under hundra dagar kvar!! Och igår fick vi ett mail från rederiet där man informerade om att stoppet i Tunis utgår. Det blir en dag till havs istället. Nog för att Afrika är spännande men en dag till havs lät faktiskt jävligt härligt. :))
fredag 11 februari 2011
Korrigering
Niklas tyckte det såg ut som att snögubben står och vinkar förtvivlat åt en räddningshelikopter. Så för att få nån logik i det ordnade vi ett benbrott precis innan vi smakade av.
Februaritårta
Precis i skrivande stund kom jag på att detta ju blev en riktig februaritårta.
Skidåkning i februari kan vara lika med Vasalopp och lämpligt nog är tårtan fylld med blåbärsmousse och vit chokladfluff. Blåbärssoppa och snö, associationsbanorna jublar!
En snögubbe fick också vara med. Den har, proportionellt sett, världens största och blekaste morot till näsa. Tänkte en stund att jag skulle tälja den där näsan av riktig morot men så blev det så att jag tänkte att det får finnas gränser för allt, särskilt en fredag eftermiddag efter att man jobbat en hel dag.
Sen är det ju konstigt att man är blind när man står med grejerna framför sig och först på fotografiet upptäcker att skidåkarens händer är helt... out of order. Och detta trots att jag hade läsglasögonen på mig. (Det kanske är därför han är så sur, jag vet inte? Inte alls för att han just har ramlat i skidspåret?) Jag kanske måste uppgradera glasögonen till 2,5. Ljuva jävla åldrande. Kan inte förlika mig med detta, jag är och förblir 28 år i huvvet.
Det här med att spritsa kristyr är tydligen också en teknik som behöver finslipning. Hur tjock ska man göra den? Hur ska man hålla spritsen? Nu hade jag iofs bara en strut av bakplåtspapper, ingen tyll, så det kanske jag kan använda som ursäkt.
Jag vill poängtera att jag inte gått nån kurs, så ingen behöver misstänka att kurser är bullshit. Kurser är säkert jättebra!
Vårt kök och vårt hem är som en stökig sambandscentral. Niklas försöker tillaga fredagsmiddag åt alla utom äldsta dottern och hennes pojkvän, eftersom de gör egen middag. Dessa båda parallella händelser ska samordnas med att jag står och leker med en tårta. Under tiden är dotterns kompis här och börjar färga håret i badrummet. De tre andra döttrarna håller sig lyckligtvis i sina rum och inväntar måltiden som Niklas gör. Jag vet inte hur han klarar det, min tålmodige man...?
P.S. Visst ja! Jag bekräftar härmed att snögubben har riktiga kvistar till armar, jag gick ut och klippte från ett träd på tomten. Om nån börjar tugga på dem tänkter jag inte säga nåt, *moahahaha*.
Skidåkning i februari kan vara lika med Vasalopp och lämpligt nog är tårtan fylld med blåbärsmousse och vit chokladfluff. Blåbärssoppa och snö, associationsbanorna jublar!
En snögubbe fick också vara med. Den har, proportionellt sett, världens största och blekaste morot till näsa. Tänkte en stund att jag skulle tälja den där näsan av riktig morot men så blev det så att jag tänkte att det får finnas gränser för allt, särskilt en fredag eftermiddag efter att man jobbat en hel dag.
Sen är det ju konstigt att man är blind när man står med grejerna framför sig och först på fotografiet upptäcker att skidåkarens händer är helt... out of order. Och detta trots att jag hade läsglasögonen på mig. (Det kanske är därför han är så sur, jag vet inte? Inte alls för att han just har ramlat i skidspåret?) Jag kanske måste uppgradera glasögonen till 2,5. Ljuva jävla åldrande. Kan inte förlika mig med detta, jag är och förblir 28 år i huvvet.
Det här med att spritsa kristyr är tydligen också en teknik som behöver finslipning. Hur tjock ska man göra den? Hur ska man hålla spritsen? Nu hade jag iofs bara en strut av bakplåtspapper, ingen tyll, så det kanske jag kan använda som ursäkt.
Jag vill poängtera att jag inte gått nån kurs, så ingen behöver misstänka att kurser är bullshit. Kurser är säkert jättebra!
Vårt kök och vårt hem är som en stökig sambandscentral. Niklas försöker tillaga fredagsmiddag åt alla utom äldsta dottern och hennes pojkvän, eftersom de gör egen middag. Dessa båda parallella händelser ska samordnas med att jag står och leker med en tårta. Under tiden är dotterns kompis här och börjar färga håret i badrummet. De tre andra döttrarna håller sig lyckligtvis i sina rum och inväntar måltiden som Niklas gör. Jag vet inte hur han klarar det, min tålmodige man...?
P.S. Visst ja! Jag bekräftar härmed att snögubben har riktiga kvistar till armar, jag gick ut och klippte från ett träd på tomten. Om nån börjar tugga på dem tänkter jag inte säga nåt, *moahahaha*.
torsdag 10 februari 2011
Nära-döden-upplevelse
I morse skjutsade jag yngsta dottern till skolan för hon hade försovit sig och skulle ha prov direkt på morgonen. Så, jag körde ganska fort. När vi närmade oss järnvägsövergången innan Notviken la jag mig i vänster fil för att köra om en bil och ökade alltså farten ännu mer. Då säg jag nåt märkligt i högra ögonvrån och samtidigt hör jag dottern säga som i slow motion: "Eeeeen äääälg."
Den kom stövlande upp ur diket och satte framklövarna på vägbanan och jag hann konstatera att det enda jag kan göra är att sakta ner så mycket som möjligt (fanns ingenstans att gira undan heller) utan att få sladd och snurra runt, men smälla kommer det att göra. Att göra den bedömningen och inte känna något som helst tvivel var en otroligt märklig känsla, jag liksom bara accepterade det och hoppades att vi skulle överleva!
Men då vände älgen tillbaka till diket! Gulliga underbara stackars förvirrade älg!
Och efter några sekunder kom den där värken i låren som jag alltid har undrat över. Är det nåt adrenalinpåslag som gör det? Kroppen gör sig beredd på flykt och språngmarsch men man sitter ju bara där, när man sitter i en bil... Efter ytterligare ett par minuter började vi skratta halvhysteriskt åt hur jag hade uppfattat dotterns röst. Sen var jag lite stirrig ett par timmar faktiskt, de är skrämmande de där djuren när de kommer upp på vägen. Och på den där vägen av alla ställen!?
Nu har jag hämtat mig så pass att jag har ägnat kvällen åt att förbereda för helgens tårt-lek. Rapport om det imorgon.
Se upp för älgar.
Den kom stövlande upp ur diket och satte framklövarna på vägbanan och jag hann konstatera att det enda jag kan göra är att sakta ner så mycket som möjligt (fanns ingenstans att gira undan heller) utan att få sladd och snurra runt, men smälla kommer det att göra. Att göra den bedömningen och inte känna något som helst tvivel var en otroligt märklig känsla, jag liksom bara accepterade det och hoppades att vi skulle överleva!
Men då vände älgen tillbaka till diket! Gulliga underbara stackars förvirrade älg!
Och efter några sekunder kom den där värken i låren som jag alltid har undrat över. Är det nåt adrenalinpåslag som gör det? Kroppen gör sig beredd på flykt och språngmarsch men man sitter ju bara där, när man sitter i en bil... Efter ytterligare ett par minuter började vi skratta halvhysteriskt åt hur jag hade uppfattat dotterns röst. Sen var jag lite stirrig ett par timmar faktiskt, de är skrämmande de där djuren när de kommer upp på vägen. Och på den där vägen av alla ställen!?
Nu har jag hämtat mig så pass att jag har ägnat kvällen åt att förbereda för helgens tårt-lek. Rapport om det imorgon.
Se upp för älgar.
måndag 7 februari 2011
Den bruna maten
Blev för ett tag sen tipsad om en rolig blogg. Den fascinerar mig storligen! Dels är den underbart rolig, dels är jag ju uppvuxen på 70-talet så igenkänningsfaktorn är hög även om jag inte kan minnas att jag någonsin behövt äta eller ens se framdukat, något av det familjen Bruun tillagar. Hela hemsidan ÄR 70-tal.
Jag har också en laddning av de berömda receptkorten här hemma. De måste dock vara från 80-talet, jag prenumererade på dem när jag flyttat hemifrån 1984-85 nånting. Nedan framgår ändå att nivån på recepten är ungefär densamma.
Jag kan inte heller minnas att jag nånsin tillagat nåt från den där lådan. Och nu när man bläddrar bland korten blir man understundom chockad; "Köttsufflé". What? Vem åt sånt, ens på 70- eller 80-talet?
Men hela den här grejen med 70-talets matkultur är som ett helt eget fenomen, och jag undrar så hur recepten blev till? Vem kokade ihop dem, så att säga? Och hela grejen med alla högtravande ordval, herregud hade folk aldrig lagat mat förr? Det känns som om receptmakarna var helt fascinerade över sig själva och sin matlagningskonst. Och idag blir det inget annat än humor på hög nivå. Läs själva får ni se! :-))
Jag har också en laddning av de berömda receptkorten här hemma. De måste dock vara från 80-talet, jag prenumererade på dem när jag flyttat hemifrån 1984-85 nånting. Nedan framgår ändå att nivån på recepten är ungefär densamma.
Jag kan inte heller minnas att jag nånsin tillagat nåt från den där lådan. Och nu när man bläddrar bland korten blir man understundom chockad; "Köttsufflé". What? Vem åt sånt, ens på 70- eller 80-talet?
Men hela den här grejen med 70-talets matkultur är som ett helt eget fenomen, och jag undrar så hur recepten blev till? Vem kokade ihop dem, så att säga? Och hela grejen med alla högtravande ordval, herregud hade folk aldrig lagat mat förr? Det känns som om receptmakarna var helt fascinerade över sig själva och sin matlagningskonst. Och idag blir det inget annat än humor på hög nivå. Läs själva får ni se! :-))
Macarons
När man sitter och googlar på ord som innehåller bokstäverna "tårta" så kan man inte undvika att hitta även dessa små sockermonster. Jag vet inte, men jag får den uppfattningen att de är nån slags fluga just nu? Jag kan inte minnas att jag nånsin sett såna här på kaféer eller så, för jag har inte besökt ett kafé mer än kanske 3 gånger de senaste 15 åren. Inte är jag så frekvent på konditorier heller. Ja, helt annat än man kan tro när man läser här, kan jag tänka mig. Men det är inte så mycket själva ätandet jag är ute efter, det är s-k-a-p-a-n-d-e-t. Känns ungefär som när jag får mina il och måste sticka eller virka nåt.
Som tur är är vi ju en del folk här i huset så att säga, så det jag s-k-a-p-a-r, det försvinner.
Nå, nu var det alltså ett måste att prova dessa macarons. Och det måste jag säga, VAD I HELVETE KOSTAR DE PÅ ETT KONDITORI???? De måste ju kosta minst en tia styck?!? För så mycket tid och energi som varje enskild liten sketen macaron kostar... ja man känner sig som en gammal italiensk matmor som står och gör små fyllda tortellinis i fyra timmar sen äter nån upp det på 7 minuter.
Här hittade jag receptet, suveränt skrivet enligt steg-för-stegprincipen, det går nog nästan inte att misslyckas.
De blir ju absolut helt bedårande söta, både att titta på och att äta. Lite väl söta för min smak, men eftersmaken är underbar och faktiskt bäst. Frasigt sega, perfekta maränger. Mjo, ganska högt betyg ändå!
söndag 6 februari 2011
Nu har jag shoppat igen.
En bok för 144 kr.
Och en korsett för 113 kr (eBay såklart). (ja självklart är det jag på bilden) (snart)
Kan man skönja ett mönster här?
Allvarligt talat, korsetten kanske jag måste ha under cocktailklänningen. Faktiskt.
Och senast jag köpte nåt åt mig själv var i somras då jag köpte ett par jeans. Faktiskt. Men NU stänger jag plånkan igen!
fredag 4 februari 2011
Avsmakning.
Jag kan tala om att vi nu har smakat senaste tårtan. Det här var ju en test, ingen av oss har nånsin ätit en tårta med en komponent av lakrits. Det kunde ha failat. Men... det gjorde det inte. Barnen sätter 9,5 på en skala från 0-10, maken säger 8.
Nåväl. Jag säger.... om jag jämför med tårtor jag ätit förr: 9,0. Jag blev snudd på religiös men ramlade inte på golvet i konvulsioner. Nu gäller det att vidareutveckla detta nytänkande tills jag faktiskt ramlar på golvet. Typ.
Men harreguu, den var jättegod!
torsdag 3 februari 2011
Tårtlek igen
Idag kom grejorna från kakburken, två pastafärger, ätbart lim, tuschpenna för tårtskrift och en gräddmönstrare eller vad man ska kalla den. Och då var jag ju tvungen att hitta på att jag skulle göra en tårta till imorgon.
Jag gjorde lakritsfluff och tinade hallon till fyllningarna, bakade en sockerkaka und so weiter und so weiter.
Spacklade med grädde och fodrade locket med rapsolja. Oj så mycket man lär sig av misstag! Det var meningen att locket skulle vara marmorerat, men när jag kavlat färdigt satt locket fast i vaxduken (som jag har som underlag). Så det var ju bara att riva upp allt och börja om och då var det inte så jättemarmorerat längre. Sen skulle man ju kunna spritsa små gräddpluttar längst ner, men nu ides jag inte vispa grädde i enkom för det så det ser ju inte så proffsigt ut. Sen blir det ju buckligt, ajajaj. För att fixa sånt ska man tydligen ha en "smoother" och det har inte jag. Sen ska man vara väldigt lätt på handen när man skriver med pennan. Såklart, den åker ju genom locket annars. Vilket jag tydligen hade lite svårt att fatta några gånger.
Blommorna var roliga att göra, och man skulle ju kunna göra massor massor! med blommor och placera ut fint. Men som sagt, nu är det bara vi; Evil family, som ska äta. (Jag kanske spritsar lite gräddpluttar längs nederkanten imorgon, trots allt.)
Jag gjorde lakritsfluff och tinade hallon till fyllningarna, bakade en sockerkaka und so weiter und so weiter.
Spacklade med grädde och fodrade locket med rapsolja. Oj så mycket man lär sig av misstag! Det var meningen att locket skulle vara marmorerat, men när jag kavlat färdigt satt locket fast i vaxduken (som jag har som underlag). Så det var ju bara att riva upp allt och börja om och då var det inte så jättemarmorerat längre. Sen skulle man ju kunna spritsa små gräddpluttar längst ner, men nu ides jag inte vispa grädde i enkom för det så det ser ju inte så proffsigt ut. Sen blir det ju buckligt, ajajaj. För att fixa sånt ska man tydligen ha en "smoother" och det har inte jag. Sen ska man vara väldigt lätt på handen när man skriver med pennan. Såklart, den åker ju genom locket annars. Vilket jag tydligen hade lite svårt att fatta några gånger.
Blommorna var roliga att göra, och man skulle ju kunna göra massor massor! med blommor och placera ut fint. Men som sagt, nu är det bara vi; Evil family, som ska äta. (Jag kanske spritsar lite gräddpluttar längs nederkanten imorgon, trots allt.)
Jag älskar eBay.
Jag vet att jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen.
Jo, på den här båten som vi så lyckosamt ska få åka med i maj, anordnas vid två tillfällen "officiell middag", eller "Kaptensmiddag". Eller vad det hette. Vid dessa två tillfällen "förväntas det att gästerna klär upp sig; kostym för herrar och motsvarande för damer." Jag är ingen expert på etikett men jag föreställer mig att en cocktailklänning gills.
Jag äger ingen sån, och inte hade jag tänkt satsa en massa pengar på en heller, så jag tog tag i sökandet i god tid. Nästan sjukligt god tid skulle säkert många säga inklusive jag själv. Det är inte likt mig heller, vill jag påpeka.
Efter en del surfande på svenska klädsajter kom jag plötsligt ihåg eBay. Det var länge sen jag var där och fyndade! Efter kräset granskande av bilder på allehanda klänningar la jag så till slut ett bud på $9.99 på nedanstående klänning, och vann. Frakten kostade lika mycket så det som försvann från mitt konto var 132:-.
För så lite pengar ska man inte kunna få en klänning värd namnet, så vi får väl se om den kanske rasar i bitar redan när jag provar den? Eller om den är helt felsydd eller har nåt annat gravt fel. Annars blir det kul att använda den och jag tackar återigen eBay för att eBay finns!
Förresten gick jag till jobbet i morse, 44 minuter i raskt tempo. Burn baby, burn!
Jo, på den här båten som vi så lyckosamt ska få åka med i maj, anordnas vid två tillfällen "officiell middag", eller "Kaptensmiddag". Eller vad det hette. Vid dessa två tillfällen "förväntas det att gästerna klär upp sig; kostym för herrar och motsvarande för damer." Jag är ingen expert på etikett men jag föreställer mig att en cocktailklänning gills.
Jag äger ingen sån, och inte hade jag tänkt satsa en massa pengar på en heller, så jag tog tag i sökandet i god tid. Nästan sjukligt god tid skulle säkert många säga inklusive jag själv. Det är inte likt mig heller, vill jag påpeka.
Efter en del surfande på svenska klädsajter kom jag plötsligt ihåg eBay. Det var länge sen jag var där och fyndade! Efter kräset granskande av bilder på allehanda klänningar la jag så till slut ett bud på $9.99 på nedanstående klänning, och vann. Frakten kostade lika mycket så det som försvann från mitt konto var 132:-.
För så lite pengar ska man inte kunna få en klänning värd namnet, så vi får väl se om den kanske rasar i bitar redan när jag provar den? Eller om den är helt felsydd eller har nåt annat gravt fel. Annars blir det kul att använda den och jag tackar återigen eBay för att eBay finns!
Förresten gick jag till jobbet i morse, 44 minuter i raskt tempo. Burn baby, burn!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)