När man sitter och googlar på ord som innehåller bokstäverna "tårta" så kan man inte undvika att hitta även dessa små sockermonster. Jag vet inte, men jag får den uppfattningen att de är nån slags fluga just nu? Jag kan inte minnas att jag nånsin sett såna här på kaféer eller så, för jag har inte besökt ett kafé mer än kanske 3 gånger de senaste 15 åren. Inte är jag så frekvent på konditorier heller. Ja, helt annat än man kan tro när man läser här, kan jag tänka mig. Men det är inte så mycket själva ätandet jag är ute efter, det är s-k-a-p-a-n-d-e-t. Känns ungefär som när jag får mina il och måste sticka eller virka nåt.
Som tur är är vi ju en del folk här i huset så att säga, så det jag s-k-a-p-a-r, det försvinner.
Nå, nu var det alltså ett måste att prova dessa macarons. Och det måste jag säga, VAD I HELVETE KOSTAR DE PÅ ETT KONDITORI???? De måste ju kosta minst en tia styck?!? För så mycket tid och energi som varje enskild liten sketen macaron kostar... ja man känner sig som en gammal italiensk matmor som står och gör små fyllda tortellinis i fyra timmar sen äter nån upp det på 7 minuter.
Här hittade jag receptet, suveränt skrivet enligt steg-för-stegprincipen, det går nog nästan inte att misslyckas.
De blir ju absolut helt bedårande söta, både att titta på och att äta. Lite väl söta för min smak, men eftersmaken är underbar och faktiskt bäst. Frasigt sega, perfekta maränger. Mjo, ganska högt betyg ändå!
1 kommentar:
Hög inne faktor på dessa små underverk! Jag vet inte om jag vill äta massor för att hjärnan säger att det är fint och gott, eller om det är för att jag verkligen gillar skiten, men gott för ögat är det sannerligen ;) Ska nog smälla ett dussin innan kortisonet lämnat min kropp för denna gång. Fin blogg du har! Gillart, ska läsa !
Kram från skalle Ida
Skicka en kommentar