Semestern är slut!

Det här blev den värsta sommaren nånsin. Allt började så bra, trots ganska dåligt väder och så, sen raserades allt.

Och mitt i allt hemskt så fortsatte jag söka sibiriska katter på blocket, och hips vips fanns de där! Med bara några dagars väntetid till leveransdatum dessutom. Vi tingade en av två små bröder, de enda i en kull på fyra som fanns kvar. Efter ett par dagar frågade Niklas mig om jag nånsin funderat på att köpa båda två..? Och det hade jag ju, fast jag hade inte vågat säga nåt. Sagt och gjort, jag ringde uppfödaren och berättade att vi ville köpa båda, om nu inte den familjen som skulle komma och titta före oss, bestämde sig för att köpa en. Sen sa vi inget till barnen om våra hiskeliga planer.

I tisdags satte vi oss så i bilen och körde till Sundsvall. Precis när vi kom fram ringde uppfödaren och meddelade att vi fick köpa båda, eftersom hon avrått den andra familjen. Yes! Fortfarande inte ett ord till barnen såklart.
Sov på hotell i Sundsvall och på onsdag morgon åkte vi ut till uppfödaren. Så trevliga människor som bodde magiskt fint på landet. 5 barn i familjen, yngsta runt 4 år. Så de har blivit hanterade, det kan man vara säker på. ;-)

Vante Strössel på papperet, Svante till vardags. Lugn, eftertänksam, störst i kullen, mest rastypisk och sååå underbart trevlig!

Vandal Coccoz på papperet, Boris till vardags. Nån av dem var ju tvungen att få ett ryskt namn. Otroligt kelen, nyfiken och pratig, vet ibland inte hur han ska bete sig för att han blir så tokgosig. Notera den helt gudomliga van-teckningen!

En talande bild vad gäller deras personligheter. (Men Svante busar också, han är bara lite mer som en "normal" kattunge. ;-))

Så, på vägen hem tog vi varsin bild på dem, jag la upp Svante på facebook och Niklas la ut "Coccoz" som han fortfarande hette då. Emelie sms:ade "Haha, Niklas har ju skrivit fel namn!" Jag svarade "Jaså, haha". Så elakt va? ;-)

När vi kom hem bar jag först in Svante i famnen och satte honom direkt på lådan. Barnen samlades och beundrade vår nye familjemedlem. Sen kom Niklas in med Boris i transportburen. Alltså, de minerna skulle man ju ha fotograferat...

Flera allergiker har redan hunnit vara här och kramat dem lite, ingen har kännt nåt. Inget alls, alltså.

Jaa, 16 papp fattigare men två underbara katter rikare!