Men vad förbannad man blir när man jobbar med armarna ovanför huvudet, det är snudd på sjukt. Eller man och man, jag blir förbannad. Jag är en kratta på att spika uppåt, inget snack om det. Svordomarna haglar. Svetten lackar. Maken skrattar. Spikjävlar. Idiothammarhelvete. Men vad är det här för satans bräda? Det kommer att bli en fröjd att stå och smeka ut färg med en lugn och fin pensel.
Idag har också rörmokaren varit här och flyttat duschblandaren, så nu är det ur världen. Imorgon kommer en golvgjutarkille och ska kika på hur vi ska gjuta upp golvet, sen hoppas vi han kan göra det den här veckan.
2 kommentarer:
Så du lovar att du inte kommer att svära ett enda dugg när det droppar färg i håret *s*
Eeeehh... Vid närmare eftertanke kan jag nog inte lova det, nej. *S*
Skicka en kommentar