Maken var på After Work igår. Han tog vår ena bil till jobbet på morgonen och lämnade den där över natten eftersom han var tvungen att åka buss hem. Så långt allt väl.
Några öl och ett par glas vin brukar framkalla snarkningar och andra pustande ljud. Så även den här gången, och alltså har jag inte sovit sådär jättebra inatt.
Så, nu på morgonen steg vi upp i vanlig ordning och maken tog bussen till jobbet. När jag gjort mig färdig för att åka iväg hittade jag inte bilnyckeln. Jag sökte och sökte. Grävde igenom fickorna på min andra jacka som jag hade när jag skottade snö igår, och vad hittade jag där? Jo makens mobiltelefon. Hmmm.
Hur som helst, bilnyckeln var borta. Men jag hittade reservnyckeln, då blev jag glad igen. Ändå tills jag skulle försöka starta bilen... det gick nämligen inte. Reservnyckeln kärvar och nu är den tydligen helt slut.
Gick in i huset igen och ringde pappa. Jo, jag fick låna deras bil. Rask promenad i vinterkyla. Lånade deras bil och kom alltså till slut till jobbet.
Väl inne på kontoret ser jag att lampan på kontorstelefonen lyser, det betyder att jag fått ett röstmeddelande. Lyssnar av med penna och papper i beredskap (oftast är det någon patients förälder som vill nåt) men blev sittande med tom blick.
Meddelandet börjar med hasande steg, låter som att någon går i en trappa. Sen hör man en dörr öppnas. Mera steg. Säkert i en hel minut håller det på så. Sen plötsligt - makens röst: "Ho! Vafan gör du? Hahaha!" och därefter makens kollega Janne som svarar nåt ohörbart. Sedan följer ca 10 minuters samtal dem emellan, de snackar ritningar och samarbetspartners och bla bla bla. Jag får även höra hur de lämnar kontoret och går in i ett annat rum där några andra kollegor tydligen sitter och småtutar på nån öl. Och slutligen hör jag maken, lite närmare och tydligare: "Men, va fan? HALLÅ? Fan..." *klick* Och så metallrösten: "Detta meddelande togs emot - igår - klockan - 17:45".
Nu ska jag maila maken (det går nog inte att ringa för han brukar koppla sin kontorstelefon till sin mobil, och mobilen ligger ju hemma) och länka direkt till bloggen. Så han får läsa själv. Ha.
1 kommentar:
*S*
Skicka en kommentar