fredag 28 mars 2008

After Workens kranka blekhet

Maken var på After Work igår. Han tog vår ena bil till jobbet på morgonen och lämnade den där över natten eftersom han var tvungen att åka buss hem. Så långt allt väl.
Några öl och ett par glas vin brukar framkalla snarkningar och andra pustande ljud. Så även den här gången, och alltså har jag inte sovit sådär jättebra inatt.
Så, nu på morgonen steg vi upp i vanlig ordning och maken tog bussen till jobbet. När jag gjort mig färdig för att åka iväg hittade jag inte bilnyckeln. Jag sökte och sökte. Grävde igenom fickorna på min andra jacka som jag hade när jag skottade snö igår, och vad hittade jag där? Jo makens mobiltelefon. Hmmm.

Hur som helst, bilnyckeln var borta. Men jag hittade reservnyckeln, då blev jag glad igen. Ändå tills jag skulle försöka starta bilen... det gick nämligen inte. Reservnyckeln kärvar och nu är den tydligen helt slut.
Gick in i huset igen och ringde pappa. Jo, jag fick låna deras bil. Rask promenad i vinterkyla. Lånade deras bil och kom alltså till slut till jobbet.

Väl inne på kontoret ser jag att lampan på kontorstelefonen lyser, det betyder att jag fått ett röstmeddelande. Lyssnar av med penna och papper i beredskap (oftast är det någon patients förälder som vill nåt) men blev sittande med tom blick.
Meddelandet börjar med hasande steg, låter som att någon går i en trappa. Sen hör man en dörr öppnas. Mera steg. Säkert i en hel minut håller det på så. Sen plötsligt - makens röst: "Ho! Vafan gör du? Hahaha!" och därefter makens kollega Janne som svarar nåt ohörbart. Sedan följer ca 10 minuters samtal dem emellan, de snackar ritningar och samarbetspartners och bla bla bla. Jag får även höra hur de lämnar kontoret och går in i ett annat rum där några andra kollegor tydligen sitter och småtutar på nån öl. Och slutligen hör jag maken, lite närmare och tydligare: "Men, va fan? HALLÅ? Fan..." *klick* Och så metallrösten: "Detta meddelande togs emot - igår - klockan - 17:45".

Nu ska jag maila maken (det går nog inte att ringa för han brukar koppla sin kontorstelefon till sin mobil, och mobilen ligger ju hemma) och länka direkt till bloggen. Så han får läsa själv. Ha.

torsdag 27 mars 2008

Tänk att kunna förvandla sig så här

Kolla på den här killen. Han är inte nån hunk direkt?


Snudd på ofattbart att det här är samma kille:
Det här, det är en hunk.




Och jag känner mig ibland så här:





Tänk att de dagarna kunna trolla lite med kammen och sminkväskan för att sedan se ut så här:
Johoda, samma kvinna.

Det är fubb.

onsdag 26 mars 2008

Viggo och Daisy har hälsat på

Ikväll tog mina föräldrar sin första promenad med valparna. Hittills har de bara varit ute på baksidan när de gjort sina behov, de är ju så små och särskilt Viggo som är korthårig är lite frusen av sig. De blev nog burna mesta delen av vägen, de ville nämligen springa hem igen efter en bit. Men sen när de väl kom hit var det full rulle, inga ledsna miner. Hela huset är genomsniffat och Daisy hittade 1)En ostkrok, Flamin´Hot. 2)Ett hopknycklat folie från ett chokladpåskägg. 3)Ett blomblad.

Här har vi den lilla dammsugaren.

Och här ger de sig på vår fejkvovve som bor i soffan. De är inte så intresserade av att posera för kameror, men ungefär en bild av tio blir rätt bra.
På hemvägen hade de sprungit själva nästan hela vägen, de 600 metrarna torde väl motsvara en halvmil för de där små pyttebenen, men de hade gillat det! Sen när de väl kom hem slocknade de såklart, och kommer säkert att sova hela natten.

tisdag 25 mars 2008

Jag, en höginkomsttagare

Läser med stigande förvåning och en känsla av svår förolämpning i Aftonbladet att jag räknas som höginkomsttagare. Av regeringen minsann! Frågan om huruvida barnbidrag ska slopas för höginkomsttagare ska tas upp, och då snackar man i termer som "om man tjänar minst 20000:-/månad behöver man inte barnbidraget". Och denna gräns föreslås av personer som tjänar runt 100000:-/månad. Vilket skämt. Att de kan sova på nätterna ter sig för mig rätt udda, vad har de för fel liksom?
Jag tjänar idag 20665:-/månad men har såklart då studieskulder efter tre år på universitet. Hade jag fortsatt jobba som undersköterska hade jag utan tvivel haft en bättre nettoinkomst än jag har idag. Det är liksom tacken för att man utbildat sig. Eller det kanske är jag som ska tacka?

Jag har faktiskt ingen i bekantskapskretsen som tjänar mindre än jag, och de har inga jättemärkvärdiga jobb; sjuksköterskor, vaktmästare, ingenjörer, butikspersonal, officerer... För att inte tala om alla mina kolleger då. Att jobba för att hålla ner sjukskrivningstalet genom rehabiliterande fysioterapi skattas inte särskilt högt, helt enkelt.

Och då kommer nån och påstår att jag är "höginkomsttagare". Måtte ordet ramla ner i halsen på dem och fräta upp deras stämband. Så det blir tyst på dem.

Det är ändå så, att fast jag vet att jag inte är någon höginkomsstagare, så är jag nöjd! Såklart, jag har råd med allt jag behöver och kan till och med spara en del.
Det är väl egentligen bara när jag läser sånt här, som jag lägligt nog just idag hittade i en annan tidning, som jag inser att världen kryllar av Icke Verklighetsförankring. Att framställa den här killen som en "helt vanlig student" blir nästan lite för mycket för mig, han är långt ifrån en vanlig student. Jag vågar mig på en kvalificerad gissning; han lånar inte ens till sina studier. Och det är ju kul för honom, men kom inte här och glöm nämna vem han är, liksom.

onsdag 19 mars 2008

Gips på väggarna


Sådärja, nu är rotgipset uppskruvat. Längst in i vänstra hörnet står spolsystemet till toalettstolen. Men den står och vilar där bara, den ska inte monteras där.
Golvet har torkat i en vecka nu, bara (suck) två veckor kvar... Det vi kan göra under tiden är väl ungefär att montera toaletten, inte så mycket mer.

lördag 15 mars 2008

Belysning i taket


I väntan på golvtorkning pysslar maken med elektricitet. Halogenspottarna är kopplade till en dimmer, och en sån har jag aldrig ägt! Rock´n´roll!

onsdag 12 mars 2008

Golvgjutning klar



Sådär, nu är golvet gjutet. Tyvärr tar det hela tre veckor för det att torka, men vi kan ju jobba lite med väggarna i alla fall. Efter rörmokaren varit här och pluggat rören som går ner till elementet, för det ska ju bort. Men se vilket najs golv!

På IKEA hittade vi ju två lådhurtsar som vi ska bygga själva tvättställsmöbeln kring, och ett väggskåp/medicinskåp som ska hänga ovanför toaletten:

Båda två är björk, så jag hoppas det bara har varit olika ljus när de tagit korten... eh, för vi har inte öppnat kartongerna och tittat efter än. Hmmm.

Och så har vi surfat efter högskåp och hittat flera varianter till vettiga priser på Skånska Byggvaror, t.ex ett sånt här:


Fast vi ska ha två stycken, så det kan ju bli två olika varianter. Tror vi väntar med att beställa tills allt annat är klart faktiskt, då vi vet vad vi har för behov; skåp eller lådor? Lådor eller skåp?

måndag 10 mars 2008

Tonårsfasoner - gammalt minne


När jag var 17 år och gick gymnasiet satt jag och polarna ofta i Badhuscafeterian på lunchraster och håltimmar. Vi drack kaffe och höll ögonen på de snyggare grabbarna, ibland stoppade vi pengar i den gamla jukeboxen och lyssnade på nån aktuell låt som
"2 av oss" med Efva Attling. En fredag eftermiddag när vi satt där ganska ensamma, jag, Eva och Maggan, kom det fram två spanska killar i 20-årsåldern och slog sig ner hos oss. Den ene såg ut som en vanlig kille och den andre såg ut som Adonis själv, Gud i himmelen vad snygg han var. Om jag minns rätt så var de i stan som studenter under begränsad tid bara, så de kunde ingen svenska alls utan pratade bara engelska med oss. De berättade lite om hur exotiskt de tyckte Luleå var, och snö hade de ju i princip aldrig sett förr. De föreslog ganska snabbt att vi skulle ses på stan samma kväll, och eftersom det var Adonis själv som kläckte idén svarade vi med tindrande fjollögon att vi självklart ville träffa dem också.

Sagt och gjort, en tid bestämdes och sen informerade vi ytterligare ett par av våra kompisar om att två spanjorer, varav en 11-poängare, ville umgås med oss. Jag tror vi var fem stycken, Agge och Katti G också, som tog bussen in till stan den kvällen, för att sedan tillsammans med spanjorerna åka vidare till den lilla lägenhet de hyrde på Skurholmen. Där festade vi, sjöng och dansade och hade väldans trevligt, men ingen fick napp på Adonis tyvärr. Han bara for omkring där och var snygg.
När vi skulle ta sista bussen hem drog det ut på tiden så pass att när vi äntligen kom iväg var det jäkligt bråttom. Vi sprang ungefär 500 meter över isen som var täckt av säkert 30 sm snö, och det var ingen loj liten lunk, vi gav verkligen järnet eftersom en missad sista buss skulle innebära att någon förälder måste hämta oss. Ville vi inte. Jag vet inte om jag tagit ut mig så mycket någon gång i mitt liv, varken förr eller senare, jag hade på riktigt blodsmak i munnen och det enda jag hörde var mitt eget hjärtas vansinniga bultande. Men vi hann med bussen!

Det gick ju bra, det var ingen fara och spanjorerna var hur rekorderliga som helst. Men hur kunde vi veta det i förväg?? Hur naiva var vi egentligen? Som mamma till två tjejer på 15 och 16, måste jag säga att det är rätt många gamla minnen som börjar dyka upp för deras arma moder nu...

fredag 7 mars 2008

Valparna har anlänt!


Äntligen har mamma och pappa hämtat sina små vovvar, de är chippade och besiktade och klara för livet utan mamma. Vi var och inspekterade när de varit hemma hos dem knappt två timmar, och då hade de haft fullt upp med att upptäcka sitt nya hem, så efter en stund kröp de upp i min famn (!!!! gullegulle) och helt enkelt tuppade av. Lille pojken heter Wiggo (eller Viggo, jag vet inte) och flickan heter Daisy på papperet men det kan eventuellt ändras till ett namn som är lättare att ropa. Om vi kommer på nåt. Mamma hade lagt ut ett mysigt täcke i hallen och det har de redan utsett till kombinerad lekplats/toalett. Men va fasen, de pinkar en tesked åt gången, hur hemskt kan det vara på en skala?

onsdag 5 mars 2008

Suck och Stön vad det står stilla

Golvgjutarkillen hade äntligen tid igår för slang- och armeringsutläggning. Men så går han och blir förkyld! Så gjutningen som skulle göras idag, den blev inte av. Det är nästan jobbigare att inte kunna göra nåt alls i dagar i sträck, än att ha fullt upp. Vi har ju halva badrummet (gissa hur mycket prylar det samlas i ett badrum som huseras av en vuxen kvinna och fyra tonårstjejer?) utspritt över huset, nån garderob här och nån där, för att inte tala om alla kartonger med smågrejer, man får liksom kryssa sig fram. Frust!

tisdag 4 mars 2008

Micke Nystedts geografiska prakttabbe

Rix FM:s Micke och Sofia lottar ut fyra biljetter till Melodifestivalens Andra Chansen i Kiruna. Detta sa Micke för en stund sen:
- Vi har alltså fyra biljetter till Andra Chansen i Kiruna. Ni får dock ta er dit själva, och också ordna med boende och så själva, och det är LÅNGT till Kiruna, så tänk till ordentligt innan ni går in på hemsidan och tävlar.

Jag vet inte vad jag ska säga om jag inte får vara spydig, alltså är jag spydig:

- Ja det är klart, Micke, för i Kiruna med omnejd bor det ju inga människor alls (undrar om de skulle vilja vinna biljetterna om de bodde där?). Det är LÅNGT dit också, det måste ju vara typ 120 mil!

I rest my case. Gott råd till alla skolelever nedanför Sundsvall, typ: Häng med på geografilektionerna. Och till deras lärare: Låt inte era elever gå på myten om isbjörnarna. Berätta att det finns bebyggelse i norrbotten. Det blir så himla pinsamt annars, om de får jobb på radio.

lördag 1 mars 2008

Chris Isaak - Baby Did a Bad Bad Thing

Usch då vad mycket bra musik som gjorts under min levnad. Jag prisar utvecklingen som gjort att man kan bränna sina egna skivor med precis exakt de låtar man gillar. Den här lyssnade jag och maken på under en bilresa till Helsinki, det var 28 grader varmt och vi hade lånat mina föräldrars bil och upptäckte aldrig att det fanns en taklucka på bilen. Däremot märkte vi att den inte var utrustad med AC. Fastbrännt minne.
Ikväll blir middag hos H och M, undrar om M kan spela den här på gitarren?