Årets resplaner har slutligen landat! Det blir en roadtrip i USA, från San Fransisco till Los Angeles längs highway 1 och därifrån till Las Vegas. Därifrån kan man sedan, som det verkar, nyttja ganska långa delar av route 66 fram till Albuquerque, varifrån vi flyger till New York och njuter av de sista tre dagarna innan hemresa. Finns ingen skala i världen som kan spegla hur mycket jag längtar!
Ska vi verkligen få se detta...? På riktigt? Funderar om det är lika bra att ta med katterna för vi kanske inte kommer hem igen?
Vardagslivet som lunkar på mellan vårt resande och för all del vårt planerande, är ganska precis som sist. Eller Nej! En stoooor grej vi testat är ICA:s matkasse! Ja, vi har bara hunnit testa en vecka nu, men du milde sweetie så positivt! Man går till affären och hämtar färdigpackade kassar med mat måndag-fredag för fyra personer. Plus recept.
Och så mycket kan jag säga, även om jag aldrig nånsin kommer att laga dessa maträtter en enda gång till i mitt liv så är själva principen att "ha det serverat och bestämt" helt suverän. Och vår kyl har aldrig tidigare hyst så mycket grönsaker. Eller så konstiga grönsaker. Energivärdet på samtliga middagar har hållit sig strax under 600 kalorier/portion. Det springer man ju bort på en lagom löprunda.
Och på tal om löprunda så har jag lyckats orsaka mig själv benhinneinflammation. Vilket antiklimax, precis när man kommit igång så blir det liksom tvärnit. Tur att vi äter nyttigt på veckorna åtminstone, då.
En annan sak som rör vardagen är att Niklas fått nytt jobb. Ett nygammalt på sätt och vis, han är tillbaka på sitt fina WSP men nu som gruppchef för elavdelningen. Och hela WSP är visst uppköpt av ett kanadensiskt företag... tänk om han skulle kunna tjata fram en anledning att åka dit och jobba nåt år? Ja jag skulle följa med naturligtvis. Jag och pojkarna. :D
Och slutligen vad gäller vardagen så sprakar det i mitt huvud av kreativa idéer som jag bara inte hinner praktisera. Det handlar om sömnad, virkning, stickning, teckning, makramé... Jag tror inte jag fått ADHD på äldre dagar, det handlar nog mer om att jag plötsligt fått så mycket tid över på nåt sätt. Och ändå inte. För jag hinner ju inte göra nåt åt alla idéer utan det blir mest baklås i praktiken och det gör mig frustrerad. Men då och då blir det nåt...
Jag har sytt många klänningar/tunikor på sista tiden men denna är jag lite extra stolt över. Jag var så noggrann, den ser ut som köpes! Det finns till och med en dragkedja i ryggen. Jösses. Men jag behöver gå ner ett par kilo. Eller fem kanske helst.
Idag har jag lagt till ett projekt bland alla andra som sprakar i hjärnan: Virka afrikanska blommor och sy ihop dem till en väska. Som naturligtvis ska ha en stadig stomme. Gärna en stomme i särskilt roligt tyg med särskilt fiffiga fickor och så. När jag i eftermiddags var och köpte lite garner till blommorna råkade jag få syn på ett mönster som skulle passa jättebra att virka en kjol av. Mönstret var på en top, men det går ju att tänka om...? Varför blev jag såhär?
