En All American food-day

Långledigt igen och detta inleds med värsta kanondagen! Solen steker, infarten är rengjord och båda bilarna har fått sommarskor. Ja jag bytte faktiskt på min bil för några dagar sen, med pappas hjälp. Svanar tutar och storspovar drillar (och måsar skitskriker) och det är bara så himla härligt. Det finns hopp! Snön kanske hinner försvinna innan midsommar ändå!

Konstig som jag är sitter jag inte ute och grillar mig själv utan står mest i köket och pysslar med sånt som ska inmundigas. Asså jag har ju gått med i Aftonbladets viktklubb men just idag tänkte jag glömma det (igen). Inte kan man hålla på och späka sig varendaste dag heller.

Har hittat en rolig amerikansk blogg med en massa roliga recept, t.ex blueberry and lemonpancakes, syndigt gott.

Blueberry and lemonpancakes

3,5 dl cake flour

1/4 tsk salt

1 msk bakpulver

3 msk socker

3,5 dl evaporerad mjölk

1 stort ägg

1 citron, skal och saft

1,5 tsk vaniljsocker

2 msk smält smör

2,4 dl blåbär

Riv skalet och pressa ur saften. Blanda ner i den evaporerade mjölken.

Alla torra ingredienser blandas för sig, och de blöta för sig.

  

Sen blandas allt ihop!

Och ner med blåbären.

Stek på medelhög värme...

... och ät med lönnsirap. The Pioneerwoman tar det ett steg längre och tar även smör till. Där gick min gräns men det låter ju fasligt gott.

Cake flour är vetemjöl blandat med Maizena, till 1 cup (2,4 dl) tar man 2 msk Maizena och blandar, sen siktar man det och enligt säkra källor ska det siktas fram och tillbaka hela 5 ggr. Jag har inte den blekaste aning om vad mer än typ två siktningar ska göra för det hela men jag lyder.

Evaporerad mjölk är helt enkelt osötad kondenserad mjölk.

Jag provade göra blåbärspancakes med helt "vanliga svenska ingredienser" för några veckor sedan och tyckte de var nästan lika goda som dessa, men kanske kanske att den där mjölken har liten betydelse...? De här var faktiskt jättegoda och tog slut i samma takt som de blev färdiga, alla gillade.

Direkt efter att jag slickat fingrarna tog jag itu med middagsförberedelserna. Ribs... äppelchutney, coleslaw... Herreguuuuud så gott!

Koka ribsen långsamt i välsaltat vatten, släng i en gul lök, några vitlökskyftor och ett gäng svartpepparkorn. 

Det tar ca 1,5 timme innan köttet börjar släppa från benen.

Äppelchutney

500 gram äpplen (en syrlig sort)

1/2 gul lök

2 vitlöks klyftor

1 bit färsk ingefära (stor som din tumme ungefär)

1 röd chili (medelstark)

2,5 dl vatten

0,5 dl vitvinsvinäger eller vit balsamico

1,5 dl socker

Salt

Skär äpplena i bitar.

Finhacka lök, vitlök och chili. Riv ingefäran.

Stek de sistnämnda hastigt i olja, släng sen ner äpplen, vatten och vinäger. När det börjar koka tillsätter man sockret. Salta lite och låt koka ca 45 minuter. Jag tog bort locket sista tio minuterna för att chutneyn inte skulle bli så vattnig.

Och här går vi direkt på cole slawn. Idag gjorde jag en variant på Leilas, som ska vara i "världsklass". Har blancherat finstrimlad vitkål (knappt ett halvt huvud), rivit ett par morötter grovt och skivat en silverlök fint. Här rostar jag kumminfrön. Ganska snabbt börjar de ryka, hoppa runt och knäppa. När de slutat knäppa är de klara. Skjuss ner i skålen! Tryck i ett par dl majonnäs, salta och peppra och lägg till nåt lite starkare; Tabasco ska visst vara bra men det hade inte jag, jag tog lite Orange pepper istället.

Vi gör med glädje egna French Fries. Sen vi köpte Airfryern you know. Och så är det dags att stycka upp de kokta ribsen.

En rickti karl tänder kolen med varmluftspistol.

På med köttet och pensla med glaze. Sen är det bara att slänga på locket med alla lufthål stängda.

Så jädra härligt att kunna äta på altanen! Detta var premiär för i år. Lite sent tror jag, men den här våren har ju varit kriminellt sen. Det var så fruktansvärt gott så vi höll på att tvärdö allihopa.

Och nu väntar vi in en irländsk gäst tydligen! Niklas kollega Ken vill komma hit och dricka ett glas vin innan han ska iväg på stan och dricka öl. Tänker mig att enda stället värdigt en irländare måste vara Bishops Arms?

Men nog är det väl ändå själve...

Det är rekordmycket snö. Om några dagar går vi in i maj! Detta är utsikten från mitt kontor:

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jo, jag fyllde ju år...

... den 16:e april. Då satt Niklas på jobbet och tänkte att han skulle överraska mig med blommor som skulle levereras till mitt jobb. Vilken tur att jag inte öppnade själva papperet runt blommorna där på plats:

Jo han satt där på sitt jobb och skulle skriva "Grattis och tack för sex underbara år!", eftersom vi även hade bröllopsdag. Men mitt i allt blev han avbruten, han babblade en stund med nån kollega och när han så återvände till formuläret stod det som ovan på bilden och han tänkte "Ja vaffan, det blir ju bra!"

Lillgumman har hunnit bli 19 också. Herregud vad tiden går fort. Minns att jag medvetet tänkte när barnen var små, att jag skulle fånga dagen... och jag vet att jag verkligen har tänkt på det hela tiden, men ändå känns det nu som att tiden har flaxat förbi helt otroligt fort. Jag vet inte hur man trollar för att bevara allt?

Viktklubben går bra! Eller asså... jag lyckas kanske inte hålla mig till precis 1300 kcal/dag, oftast har det varit lite lite över, men med tanke på att jag med mina 70 kg skulle behöva äta ca 2000 kcal/dag så borde det ju faktiskt börja hända nåt snart! Det som hänt hittills är att jag är fullständigt vargutsvulten varje morgonfika på jobbet. Och några hekto har väl försvunnit. Idag skulle jag köra "Lätt Yoga 30 minuter". Fy fan. Jag ville ge upp efter 20 min. men härdade ut trots allt, musklerna skakade och jag klagade högljutt. Niklas gjorde samma Yoga och klagade nästan lika mycket. Det är nåt med den där Yogan... det känns verkligen att den är sjukt bra men som sagt, innan man blivit lite stärkt är man som ett nyfött rådjur.

Jo, förresten. Niklas kom hem och var helt chockad över att jag fyllde 47 och inte 46. Och det är klart, hade han kommit ihåg att det var sju-årig bröllopsdag hade det ju inte blivit riktigt samma sak.

Viktklubb - finally

Har länge suktat efter denna klubb men intalat mig att jag kan fixa allt själv. Igår resignerade jag och gick med, och när jag då fick tillgång till hela baletten insåg jag att jag ju väntat alldeles för länge! Gud vad jag kommer att lära mig om saker och ting jag stoppar i mig.

Efter att ha fört in mina uppgifter har jag fått en rekommendation på 1300 kcal i dagligt intag. Igår höll det inte alls för då fyllde Rebecka 19 år och det blev både pizza och tårta osv osv. Idag funkar det inte heller för det är ju fredag osv osv.

Jag har också tryckt på knappen "Skapa motionsprogram" och fått veta exakt vad jag ska göra och när. Hur jäkla kul som helst, jag är taggad till max!

Till middag idag gjorde vi i alla fall vårt livs första risotto.

Börjar med att steka Portabello till risotton, i bakgrunden syns de parmaskinkainlindade kycklingfiléerna vi skulle ha till det hela.

Steka riso italiano med lök och vitlök i olja och smör.

 Puttra riset länge och väl i vitt vin och buljong, svampen väntar så länge.

Kycklingfiléerna klara, har legat i ugnen med sky av olivilja, balsamico, vitlök, lagerblad och rosmarinkvistar.

Risotton färdigställdes med svampen och en massa riven parmesan, sen åt vi och det var gudomligt!

MEN.... när jag förde in det hela i min dagbok på viktklubb blev det ju katastrof. En HALV portion risotto tillåter de för en middag. Och då har de verkligen inte räknat in vinet vi drack till (det är ju fredag?!). Inte skulle man ha fått äta kyckling till heller.

Jaja. Jag ska tydligen promenera 30 minuter på söndag. Allt kanske löser sig efter det.

Liten häst

Vi har en kvinna på jobbet som är ganska glad i att prata. Häromdagen var hon hes och kraxig, så mitt i en monolog hostade hon upp sig lite och sa:

Antagligen menade hon att säga att hon var hes och drog till med nåt bara. Tur att hon drog dit ett s på slutet! Ingen skrattade för hon är inte den typen som skämtar på det sättet och själv reagerade hon ju inte så vi var ett par stycken som fick bita ihop ganska hårt.

Ibland är det bara för jävla roligt på jobbet! :D

Pyttiga macarons

Häromdagen fick jag ett ryck och ville tillverka macarons igen, var ett tag sen. Denna gång valde jag ett recept med hasselnöt istället för mandel.

Tyvärr hade jag köpt helt vanliga hasselnötter, och receptet krävde skalade hasselnötter. Hur gör man då? Jo först testar man att skålla skiten, precis som man gör med mandel. Man jag kan meddela att det funkar inte om man inte vill hålla på en hel helg. Då googlar man, och kommer fram till att de ska rostas i ugn först. Vilken tur att vi har en airfryer! Så, rostningen gick på ett kick men antagligen hade den tidigare skållningen blivit ett problem, det var bara kanske häften av nötterna som gick att skala sådär busenkelt som man vill i en önskedröm.

När jag till slut hade skalat tillräckligt många var jag så svettig att jag fick gå och duscha innan jag kunde fortsätta (för jag tävlade med Niklas som absolut skulle åka och köpa skalade nötter, ville bevisa för honom att det var onödigt, därav svettningarna). 

Efter all vägning och siktning och vispning och nedvändning var det dags att spritsa. "Stora som knappt femkronor" stod det i receptet och jag löd. Var ju helt säker på att de skulle flyta ut förr eller senare.

De flöt alltså inte ut. Detta är inte macarons, det är pyttesmå nötmaränger, bara. 

Macarons ska inte behöva ligga på sidan.... Men ganska goda blev de, med sin chokladtryffelfyllning! Jag tror jag vet vad jag gjorde för fel, jag vände ner nöt-florsockerblandningen alldeles för försiktigt. Hade jag plågat smeten lite till hade den inte varit så okuvligt spänstig. Och när har det hänt förr liksom??

Hönor älskar vår!

För precis en vecka sen trötnade vi på dammet i garaget och bestämde att hönorna skulle få flytta ut. Niklas skottade en autostrada till hönshuset i meterdjup snö. 

Nu har det där sjunkit till ungefär halva höjden.

Först fick de "sitta inne" en vecka med lite avvänjning från värmelampan. Men i fredags släckte jag lampan och öppnade luckan. Solveig var inte sen att gå ut och smutsa ner sig.

Så typiskt att de lovar skitväder hela veckan nu...

Igår var det första april - det datum vi bestämt att vi skulle börja ta tag i nåt slags fitnessprogram. Vi chocköppnade med att promenera en mil och idag har jag ont lite här och där; en punkt på vänster fotrygg (misstänker irriterad flexorsena), svanskotan (WHY?) och allmän träningsvärk som mest känns skön.