När man gluttar i bakbloggar så kan man inte undgå det här med cakepops. I ungefär ett års tid har jag både läst och HÖRT att de ska vara så goda. Eller jag har hört det en gång. När jag var i Charlotte NC, då min söta Eva sa på ett café; "åh, de har cakepops de är ju så jääävla goda" och sen köpte hon nåt helt annat. Hm.
Tillbaka till bloggarna. Det vittnas hejvilt om detta fenomen. Det finns amerikanska cakepop-böcker. Naturligtvis måste detta synas.
På bilden ovan ses en av mina tre premiärvarianter.
Jag gjorde alltså tre sorter:
1. Smulad sockerkaka med starkt kaffe och en gnutta Philadelphia-ost. (ännu ej doppade)
2. Smulad sockerkaka med Jack Daniels och en gnutta Philadelphia-ost. Färgad med pastafärg, doppad i vit choklad.
3. Smulade Ballerina kladdkaka med en gnutta Philadelphiaost och lite florsocker. Doppade i vit choklad.
Detta är ju upplagt för dekorering a´la vansinne, men detta var en onsdag och jag jag hade en burk strössel så det fick duga.
Jag kan säga direkt att nr. 2 vann. Stort. Man känner inte att det är alkohol i den, om man inte kopplar den varma känslan i svalget med funderingar om vilket slags alkohol det kan vara.
Är man chokladälskare ska man testa nr. 3.
Helt ärligt har vi inte smakat nr. 1 ännu, de står i frysen med pinnar och allt klart, den degen blev ganska lös så jag vågade icke doppa.
Sen känns det som att jag vill säga; utan knastrigt strössel vet jag fortfarande inte varför man skulle göra cakepops? (tänk 80-talets myrstackar).
.JPG)