Märkligt fenomen

Igår morse när jag tittade ut genom fönstret såg jag detta:

En massa vita tussar överallt. Inte bara på vår tomt förstås, hela allmänningen var full av dem.

En närmare titt visade:


Alltså, det är nog spindelnät. Insikten fick det att krypa längs ryggraden; hade det varit spindelinvasion under natten? Var domedagen nära?

Min nyktra dotter menade dock att näten funnits där typ hela sommaren, men att de krympt ihop av att det varit lite kallt under natten, och sedan fått en massa vattendroppar på sig från dimman, och därför blivit så här synliga. Ja jag vet inte, det kanske inte ens är spindelnät?

Den nyktra dottern förresten, hon blir 18 år idag!

Många har varit här och firat henne idag, Viggo gav henne en oönskad puss i present.

Hipp hipp: HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Nu är hon myndig, det är stort!

Helgen i bilder

Vi har lagat mat. Se vad snabbt jag jobbar, värsta kocken.

Vi har varit i skogen. Niklas tog ungefär 15 såna här bilder, värsta gubbsjukan.

Och detta bjöd skogen på.

Sen har jag försökt filma Viggo och Daisy i en brottningsmatch. Jag har inte fattat än att man kanske måste tända nån lampa eller så, men det spelar inte så jättestor roll för här är det Viggos "prat" som är det intressanta. Vad säger han??

Blev påmind om Dubai idag

Idag när jag hade ätit lunch på vår uteplats på jobbet, och gick in med famnen full med burkar och porslin, höll jag på att snubbla på en kvinna som satt hopkurad på golvet. Jag ändrade hastigt riktning med ett "Oj" och insåg ganska snabbt vad hon höll på med, mycket tack vare hennes hudfärg och kläder. Väldigt mörkhyad, stort tygsjok över huvudet.

Hon bad.

Det påminde mig om när vi under vår Dubaivistelse var på hemväg i hyrbilen och i vanlig ordning stannade vid bommen där säkerhetsvakten stod och noterade alla inkommande och utåkande bilar. Det var bara det att den här gången låg säkerhetsvakten på knä inne i kuren - och bad. Och sånt avbryter man inte för att det kommer nån bil inte. Jag har full förståelse för det, men Niklas som väl var ganska less på att detta bedjande alltid är första prio satt i bilen och gormade. "MEN DU KAN VÄL FÖR FAN INTE LIGGA OCH BE MITT I ARBETSPASSET" osv. Till hans försvar får jag säga att vi var ganska tärda av den tryckande värmen. Plus att han inte tyckte den där synen var så exotisk längre då, som sagt. Vi fick snällt vänta kanske två minuter, tills vakten var klar. Då reste han sig med ett brett leende och öppnade bommen under glad vinkning, och allt var förlåtet.


Och när jag ändå satt och mindes, kom jag att tänka på när vi precis hade satt oss på planet på väg ner till Dubai. Niklas hade tagit hand om alla sex boardingkorten och satt i flygstolen och vek dem fram och tillbaka, så som han brukar göra med pappersbitar han kommer över. Han räckte över två stycken till mig, av nån anledning. Då såg jag att han bara hade två stycken kvar i sin hand, vilket totalt blir fyra alltså, och jag frågade var han hade gjort av med de sista två.
- Var har du de sista två?
- Vaddå de sista två?
- Ja det ska ju vara sex stycken totalt.
- JAG HAR ALDRIG HAFT SEX!

Jag har förresten glömt berätta att Niklas blivit erbjuden att komma till Abu Dhabi och jobba. Men han tackade Nej. Kanske han får chansen om typ 5 år igen, när alla barnen är vuxna, och då sticker vi.

Lika som bär

Den ena känner jag mycket väl, den andre inte alls. Båda är framgångsrika artister och i latinorytmer rör de sig typ likadant, men det är ytterst tveksamt att någon av dem härmas då de varit kända ungefär lika länge. Såvida den ene nu verkligen är homosexuell (har aldrig fått kläm på det) så har de det också gemensamt. Tänk vad lustigt.

Kanske gå på bio?

Tarantino är en favorit och hans senaste har premiär ikväll... Han är uppfriskande galen, han känns som texten på t-shirten jag köpte på Gotland: "Fuck you you fucking fuck", som en parodi på all allvarligt menad action. Och så brukar det vara snyggt filmat.

En scen från "From Dusk til Dawn". Jag vet att inte alla finner den filmen rolig, men jag anser att den är komedi varenda sekund! :-)

Jag visste det!

Jag visste att jag skulle hamna i nån slags rastlöshetslimbo efter alla dessa projekt vi jobbat med de senaste månaderna. Nu när allt börjar bli klart och endast detaljer återstår (och hur jävla många detaljer kan egentligen sånt här innebära? Fjortonhundra?) finner jag mig närmast lamslagen. Jag vill jobba med nåt, men samtidigt vänder jag medvetet bort blicken när jag närmar mig det där stället där det saknas en list, eller där det står en massa skrot som skulle behöva städas bort. För jag orkar inte och vill inte ta tag i det. Niklas verkar känna likadant, han tittar med stor frenesi på Friidrotts-VM och spelar Entropia från det att middan är undanstökad tills vi ska gå i säng. Ungefär så. Det har blivit vakuum i huvet, jag måste hitta på nåt slags projekt men orkar inte tänka. Bara nåt litet, oansenligt.

Kollade vad jag skrev för prick ett år sedan. Då hade jag just varit på första lektionen i italienska och Niklas hade precis fått besked från Dubai att de var i färd med att boka hans resa. Vad mycket som hänt sen dess, egentligen är det ju helt otroligt att det bara gått ett år!

Jag vill resa bort lite.

Hittade en passande bild

Här sitter jag och längtar efter kaffe och drömmer om utlandsresor.

Belöning för slitet

I fredags jobbade vi inte ett jota med köket eller hallen eller nånting alls! Vi bara åt gott, drack vin och körde Sing Star. Min yngsta ville sova och bad oss sluta, så vi förflyttade oss tillsammans med Niklas tjejer till stugan som var ledig för kvällen. Vid ett tillfälle smög jag ut i mörkret och knäppte kort. Huvva vad mörkt det är på kvällarna nu! Eller i alla fall på nätterna.

Nåväl, på tal om att ta kort, så belönade vi oss idag för det megajobb vi gjort, genom att köpa en ny kamera. En riktig systemkamera. Vi har pratat om det hela sommaren, att om det blir pengar över på lånet ska vi unna oss en sån.

Här är den, en Nikon D5000. Användarhandboken är tjock som en mindre telefonkatalog, men det blir nog bra.

The Sounds

Eller heter de bara "Sounds"? Skit samma, den här låten är bra. Ibland glimtar det till i radioetern!

Dear dr Ruth

Men herregud vad är detta för får i hagen?

Snälla, snälla säg att hon bara gör parodi på nån av alla de andra "bimbobloggarna"?! Det MÅSTE vara så!

Ett par exempel till hittar man här. Man vet inte riktigt vad man ska tro? Jag får lite ont i magen, på riktigt.

Tredje dagen med åska

Jag älskar åska och sommaroväder, så just nu sitter jag och hoppas att mullret söderut ska komma HIT. I två dagar har vi blivit snuvade på den riktiga konfekten när åskan bara dragit förbi på sidan om och liksom gett mig fingret i farten.

Så, kanske vi ska ta och stänga av datorn nu och jobba med en kakellist en stund, i väntan på.

Före och efter

Nu börjar det vara nästan klart, det är bara små detaljer som saknas. Som nya ytterdörren t.ex, haha. Nå, den detaljen är ju lite större, men annars är det bara småkrafs.

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter (var är ölen??!)

Före

Efter

Före

Efter

Och en extra efterbild från hallhållet.

Det är rätt stor skillnad?

I skrivande stund har morgondimman börjat lätta och vi avser bege oss till Rörbäck och bada i havet. Jag har varit där en enda gång förut, 1988 närmare bestämt, och då var vattnet så varmt att det nästan var lite frustrerande i värmen. Och långgrunt förstås, ett dopp = en långpromenad. Det ska bli runt 25° idag, och nämnda varma morgondimma gav en härlig känsla av att man befann sig i Grekland eller nåt. Det var bara doften av olivolja som saknades. :-)

Idiotisk förpackning

På sommaren äter vi mycket yoghurt. Och jag vet inte varför jag inte reagerat på alla dessa idiotiska förpackningar förrän i år? Kanske för att jag väljer smak före förpackning och just nu råkar de godaste sorterna finnas i de dummaste förpackningarna?

Den här t.ex. Den går inte att sprätta upp undertill, med andra ord kan man inte bara klämma ur den sista decilitern. Ja det måste vara minst en deciliter som blir kvar! För jag tänker inte sprätta upp den upptill för att sedan stå och gräva med sked, det kan man ju räkna ut med hårtopparna hur kladdigt det blir. Förmodligen skulle jag ha hela den där decilitern utsmetad på handen och armen om jag försökte. Brrr.

Nåväl, nu har tydligen min yngsta dotter en lösning på det där problemet. För nån vecka sedan klev jag upp ur sängen en natt för att hon väckte mig genom att prassla runt i köket. Väl uppe ser jag genom sömndimmorna att hon står och häller en skvätt mjölk i den "tömda" yoghurtförpackningen, stänger korken och skakar. Sedan häller hon upp det hela i ett glas och dricker. Jag blev rätt imponerad måste jag säga, men det kunde jag ju inte börja prata om där och då, utan det blev mest "vet du vad klockan är, kan du vara lite tystare, gå i säng".

Men i alla fall, jag fattar inte varför de inte kan förpacka produkten i kartonger som går att platta ut för jösse namn??!


Här är en annan jobbig variant. Kotivaras pålägg. Man öppnar genom att sära på bak- och framstycke. Och när man gjort det finns det ingenting i hela världen som skulle få dessa tu att mötas igen. Man kan lika gärna slänga förpackningen det första man gör och sätta pålägget i en påse eller burk. Varför tillverkar man sånt? Det finns ju bättre varianter.

Nåja. Jag jobbar idag och tydligen har det sista av vår schiffermosaik kommit (redan!!) och Niklas håller på och färdigställer den biten där hemma. De senaste dagarna har vi också pysslat med bakkantslister, fastsättande av bänkskivor och färdigställande av ugnsskåp eftersom rörmokaren nu äntligen hade slut på sin semester igår och dök upp och gjorde de sista anslutningarna så nu har vi till och med GOLVVÄRME! Eller värme och värme, det känns lite mindre kallt kan man väl säga. Och det är ju så varmt ute nu så nån ytterligare värme vill man inte ha just nu. Men snart... :-)