Fått kontakt med dottern!

De är i Pattaya och har haft tomma kontantkort, nu har jag fyllt på åt Rebecka så hon kan svara på mina sms. De har det bra! Kanske åker de till koh Samet och möter oss där, sen har de sina sista två nätter bokade i Bangkok. Hoppas!!

Har läst på lite om Koh Samet. Laddat ner en sån där gratis guide. En sak som genast fångade lite extra av mitt intresse var att manikyr och pedikyr tydligen kostar 100 Baht. Sjukt ju, jag kommer att köpa den tjänsten varje dag.

 

 

Kanske jag till och med vågar mig på en sån här variant? :p

 

Ser ju inte så lite idylliskt ut.

 

5 dagar kvar!!

 

 

Juldag

Julaftonen förlöpte mycket lugnt, med alla barn utom Rebecka vid bordet, samt våra föräldrar. Mycket god mat, fruktansvärd mättnad orsakade sedvanlig dåsighet. Spelade lite spel och gapskrattade ett par timmar.

Sen idag kände vi behov av kall luft och dagsljus så vi åkte till kyrkbyn och tog lite bilder!

 

Det var inte så kallt idag, bara -23°. Höhöhö.

Sen kom vi hem och jag fortsatte leka med kameran:

 

Utsikt från vårt ytterdörrsfönster. Ytterdörren är ju vit men jag tog kortet utan blixt och då blev den bordellröd.

 

Vårt nya matrum. Ja hela rummet blir ju som nytt när man byter ut matbord, stolar och taklampa! Vi är grymt nöjda. Fördelen med ett runt bord är bl.a att man ser alla lika mycket. Och när man ska skåla behöver man inte fundera på vilken hand etiketten kräver att man ska använda; det blir alltid rätt. Eller fel, vilket man vill.

Lampan är en lång historia. Vi började med att köpa en röd men den var otroligt rispig så vi ville byta den mot en annan röd. Vi fick kika på den nya röda i butiken och insåg att den var lika rispig så då tog vi en helt annan färg. Och jag är inte ledsen för det! Den här är himla fin. Petroleum.

 

Jag har inte hört av Rebecka sen i förrgår så jag kämpar lite mellan förnuft och hysteri här. Jag har sms:at till Victors telefon för flera timmar sen - inget svar. De har inte skrivit nåt på facebook. Jag har sms:at till Victors mamma för ett par timmar sen men inte fått nåt svar ännu. Antar att man också kan tänka, att så länge man inte hör nåt (från polis eller ambassad eller så) att det är lugnt.

Ingen apocalypse i sikte...

... men det är ju några timmar kvar på detta dygn, åtminstone här kring CET.

Min lillunge reste till Thailand med sin pojkvän i måndags. Jag vet att de har kommit fram, att havet är pissvarmt, att ungen inte hittar ätbar mat och att pojkvännen vägrar hjälpa henne att hitta kläder. Och så vet jag att hennes telefon tömdes på pengar redan första dagen och jag är så glad att hon har kontantkort, för har man roamingen på kan det bli rent vansinnigt hemskt... Om man har abbonemang...

Själv har jag beställt (www.holidayphone.se) och idag fått hem ett tillfälligt Thailändskt kontantkort, som ska lösa en hel del problem med höga kostnader. Hoppas det håller så bra som det lovar!

 

 

Enligt många träffar på internet ska Koh Samet som är vårt första stopp vara en av Thailands vackraste öar. Och efter att ha läst på en del om själva ön så inser jag att detta kan vara precis den vila jag behöver. Det finns ingen shopping och inget uteliv att tala om; bara lugn och ro, strand och hav.

Jag är extremt trött nu. Jag har alltid haft, då och då och med väldigt glesa mellanrum, sånt jag kallar för "extraslag på hjärtat". Men nu kommer det ganska ofta. Och igår när jag la mig började hjärtat härja så mycket så jag kom på att jag skulle känna på pulsen. Och mycket riktigt; varje gång hjärtat vältrade sig i bröstet åtföljdes det av ett längre uppehåll i min annars så regelbundna hjärtrytm/puls. Tror jag är ett fall för pacemaker snart. :(

 

Vi ska ta med oss en laptop, för enligt agoda.se ska det finnas WiFi på hotellet. Och jag ska fota de fiskar som jag har bestämt ska pedikyrera mig.

 

Katterna mår fint! Våra små nya barn, vår utbyggnad av familj som kommer att bestå när våra biologiska barn lämnat boet... Jag kan knappt förstå att jag har levt 14 år utan katter... Jag är kanske verkligen en "Crazy Cat Woman" som lillasyster påstår, höhö. :D Jag misstänker starkt att både lillasyster och storasyster ämnar bli Crazy Cat Women när de blir stora. Större. På bilden ovan idkar jag pälsvård på Boris, han gillar det mest när han är halvsovande. Jag såg ikväll att usch, de skulle nog behöva ett ordentligt bad, men det vet vi ju att de då förvandlas till Grizzlybjörnar så det gäller ju att förbereda med skoteroveraller och axelhandskar och massor med bestämdhet. Hm.

 



Ny liten älskling

Har slutligen hivat lyxångesten åt fanders och inhandlat en söt liten Dolce Gusto som gör förstklassiga kaffedrycker till lilla mig! Eller små oss. Madre Mia que buonissimo!
Fast lite väntar jag på att den ska väsa "I am your faather".

Published with Blogger-droid v2.0.8

Cakepops

När man gluttar i bakbloggar så kan man inte undgå det här med cakepops. I ungefär ett års tid har jag både läst och HÖRT att de ska vara så goda. Eller jag har hört det en gång. När jag var i Charlotte NC, då min söta Eva sa på ett café; "åh, de har cakepops de är ju så jääävla goda" och sen köpte hon nåt helt annat. Hm.

Tillbaka till bloggarna. Det vittnas hejvilt om detta fenomen. Det finns amerikanska cakepop-böcker. Naturligtvis måste detta synas.

På bilden ovan ses en av mina tre premiärvarianter.

Jag gjorde alltså tre sorter:

1. Smulad sockerkaka med starkt kaffe och en gnutta Philadelphia-ost. (ännu ej doppade)
2. Smulad sockerkaka med Jack Daniels och en gnutta Philadelphia-ost. Färgad med pastafärg, doppad i vit choklad.
3. Smulade Ballerina kladdkaka med en gnutta Philadelphiaost och lite florsocker. Doppade i vit choklad.

Detta är ju upplagt för dekorering a´la vansinne, men detta var en onsdag och jag jag hade en burk strössel så det fick duga.

Jag kan säga direkt att nr. 2 vann. Stort. Man känner inte att det är alkohol i den, om man inte kopplar den varma känslan i svalget med funderingar om vilket slags alkohol det kan vara.

Är man chokladälskare ska man testa nr. 3.

Helt ärligt har vi inte smakat nr. 1 ännu, de står i frysen med pinnar och allt klart, den degen blev ganska lös så jag vågade icke doppa.

Sen känns det som att jag vill säga; utan knastrigt strössel vet jag fortfarande inte varför man skulle göra cakepops? (tänk 80-talets myrstackar).

Mañana mañana

Nu har vi både varit och farit, Spanien var lika fint som förra året, så pass att det hotar att bli ett återkommande inslag i livet.

Huset! Tre våningar, 9 sovrum, 8 badrum och tre kök. Finare än vi hade förväntat oss, helt enkelt sagolikt.

Liten paviljong vid poolen. Några glas Cava intogs där på eftermiddagarna.

Poolen, fräsch och fin! Medelhavet i bakgrunden.

Niklas skötte 4-5 kamerors timers och det gick bra nästan alla gånger... :D

Det känns lite galet att vi snart ska iväg igen! Kanske dags att samla vuxenpoäng snart, och spara pengar till lite "vettiga" ändamål ett tag? Som att byta fönster på huset, det borde egentligen ha gjorts redan... Jaja. Det kommer.

 

Svante och Boris växer så det knakar, om tre veckor ska de kastreras. De är inte helt på det klara med våra arbetstider så låter vi de styra sina sovtider själva härjar de mellan det vi gått isäng vid 22-tiden till midnatt. Sen går Svante till Emelie och Boris till mig. Där följer en ritual som innebär skalpmassage, ansiktsmassage och axelmassage. Det hade ju varit ljuvligt om han inte haft klor. Allt ackompanjeras av ett högljutt spinnande och han vet inte till sig av gosighet. Helst skulle han nog krypa in under skinnet på mig, men han nöjer sig med frisyren. Oj vad han kammar och fixar!

Jaa, så det är lite som att ha småbarn; man är inte alltid helt utsövd på morgnarna. Men det gör inget! De är ju så underbara!

 

Kolla här bara, Boris kikar på Emelie medan hon lagar mat. (han får ju inte vara på bordet va faan?!)

 

 

 



 

Nedräkning och ny stol

Linda på jobbet har slutat. Det har däremot inte hennes stol, som för övrigt hamnade här på nån mysko bakväg. Nu, med chefens goda minne, ska vi andra typ få slåss om den. Värsta VD-stolen ju! Och eftersom jag var den första som sa "hmmm... Lindas stol...?" Så är jag första testare. Små saker som förgyller vardagen. Eller nåt.


Större sak är det att det nu är 8 dagar kvar till Spanien-resan! Värme, bad, Cava, äventyr och glada vänner från uppväxten... hur tråkigt kan det bli på en skala?



Katterna växer och mår gott. Typ så här gott. :-)

Published with Blogger-droid v2.0.8

Semestern är slut!

Det här blev den värsta sommaren nånsin. Allt började så bra, trots ganska dåligt väder och så, sen raserades allt.

Och mitt i allt hemskt så fortsatte jag söka sibiriska katter på blocket, och hips vips fanns de där! Med bara några dagars väntetid till leveransdatum dessutom. Vi tingade en av två små bröder, de enda i en kull på fyra som fanns kvar. Efter ett par dagar frågade Niklas mig om jag nånsin funderat på att köpa båda två..? Och det hade jag ju, fast jag hade inte vågat säga nåt. Sagt och gjort, jag ringde uppfödaren och berättade att vi ville köpa båda, om nu inte den familjen som skulle komma och titta före oss, bestämde sig för att köpa en. Sen sa vi inget till barnen om våra hiskeliga planer.

I tisdags satte vi oss så i bilen och körde till Sundsvall. Precis när vi kom fram ringde uppfödaren och meddelade att vi fick köpa båda, eftersom hon avrått den andra familjen. Yes! Fortfarande inte ett ord till barnen såklart.
Sov på hotell i Sundsvall och på onsdag morgon åkte vi ut till uppfödaren. Så trevliga människor som bodde magiskt fint på landet. 5 barn i familjen, yngsta runt 4 år. Så de har blivit hanterade, det kan man vara säker på. ;-)

Vante Strössel på papperet, Svante till vardags. Lugn, eftertänksam, störst i kullen, mest rastypisk och sååå underbart trevlig!

Vandal Coccoz på papperet, Boris till vardags. Nån av dem var ju tvungen att få ett ryskt namn. Otroligt kelen, nyfiken och pratig, vet ibland inte hur han ska bete sig för att han blir så tokgosig. Notera den helt gudomliga van-teckningen!

En talande bild vad gäller deras personligheter. (Men Svante busar också, han är bara lite mer som en "normal" kattunge. ;-))

Så, på vägen hem tog vi varsin bild på dem, jag la upp Svante på facebook och Niklas la ut "Coccoz" som han fortfarande hette då. Emelie sms:ade "Haha, Niklas har ju skrivit fel namn!" Jag svarade "Jaså, haha". Så elakt va? ;-)

När vi kom hem bar jag först in Svante i famnen och satte honom direkt på lådan. Barnen samlades och beundrade vår nye familjemedlem. Sen kom Niklas in med Boris i transportburen. Alltså, de minerna skulle man ju ha fotograferat...

Flera allergiker har redan hunnit vara här och kramat dem lite, ingen har kännt nåt. Inget alls, alltså.

Jaa, 16 papp fattigare men två underbara katter rikare!

Vaknar till

Jo minsann, nu vankas semester och plötsligt kom jag på att jag har en blogg. Idag är det exakt två månader sen jag skrev nåt, men riktigt så händelsefattigt är inte livet!

Sen sist har Sandra flyttat till en liten etta i stan med pojkvännen. Än så länge känner vi inga vibbar om att hon är på väg tillbaka. Hon har dessutom tagit körkort och fått en bil i studentpresent av sin moster, inte illa!

Emelie har också tagit körkort och innevarande månad fått ut så mycket lön att hon skulle kunna köpa sig en riktigt fin bil alldeles själv om hon ville. Inte illa! Känns väldigt konstigt att se sin bebis åka iväg med bilen helt själv, som  "Neej vafan gööör du?!?" nån sekund och sen påminner man sig, "javisstja..."

Alla hemmavarande barn sommarjobbar så det står härliga till, jättebra!

Och idag när jag och Niklas går hem från jobbet går vi alltså på semester. ÄNTLIGEN. Tyvärr har sommaren hittills inte bjudit på några förhoppningar om dagar på stranden, solbränna och så.

Nu är det 2,5 månad sen jag gick med i viktklubb.se, tack vare det har jag lärt mig lite om hur mycket energi olika matprodukter innehåller, och hur mycket energi man bränner på sina träningspass osv. Hittat en ganska bra balans där godis och fikabröd i princip inte ingår alls, matportionerna är måttliga och träningen mer frekvent. 4 kg har jag tappat och sidfläsket håller helt på att försvinna! Jag är salig! Det finns kvar att ta av, absolut, men det fungerar ju! Det var när vi såg senaste säsongen av "Biggest Looser" som jag plötsligt bestämde att kan de, så kan väl för fan jag. Väldigt inspirerande och vi bestämde att denna semester ska vi ägna åt hårdträning. (eller ja, inte så hårt som på TV förstås) Eftersom vi inte ska resa nånstans så har vi fyra veckor vi kan ägna oss åt detta lite mer seriöst. Som ett exeperiment; hur mycket kan man fitta till sig på fyra veckor, typ? (ja jag vet, men man säger så faktiskt.)

Under våren har jag också stickat varsin klänning till döttrarna. Och igår fick jag hem garn till mig själv och har börjat sticka, blir en bra hållhake, måste se klok ut i den klänningen ju.


Vi ska som sagt inte resa nånstans denna semester. Det ska vi ju istället göra i september, till Lloret de Mar, Spanien. Dessutom har vi bokat flyg och lite olika hotell i Thailand i januari! Vi börjar då med Koh Samet:

En ö ca 15 mil söder om Bangkok. Där stannar vi en vecka i bungalow, och tar oss sedan tillbaka norrut till Pattaya:

Där stannar vi i 5 dagar och åker sen till Bangkok för två dagars vistelse innan vi åker hem igen. Den enda planen jag har, förutom att bara slappa och njuta, är att testa sån där fotspa med fiskar.

Sådär! Få se nu... tänkte flexa lite idag också så... 4 timmar kvar till semester!!









En All American food-day

Långledigt igen och detta inleds med värsta kanondagen! Solen steker, infarten är rengjord och båda bilarna har fått sommarskor. Ja jag bytte faktiskt på min bil för några dagar sen, med pappas hjälp. Svanar tutar och storspovar drillar (och måsar skitskriker) och det är bara så himla härligt. Det finns hopp! Snön kanske hinner försvinna innan midsommar ändå!

Konstig som jag är sitter jag inte ute och grillar mig själv utan står mest i köket och pysslar med sånt som ska inmundigas. Asså jag har ju gått med i Aftonbladets viktklubb men just idag tänkte jag glömma det (igen). Inte kan man hålla på och späka sig varendaste dag heller.

Har hittat en rolig amerikansk blogg med en massa roliga recept, t.ex blueberry and lemonpancakes, syndigt gott.

Blueberry and lemonpancakes

3,5 dl cake flour

1/4 tsk salt

1 msk bakpulver

3 msk socker

3,5 dl evaporerad mjölk

1 stort ägg

1 citron, skal och saft

1,5 tsk vaniljsocker

2 msk smält smör

2,4 dl blåbär

Riv skalet och pressa ur saften. Blanda ner i den evaporerade mjölken.

Alla torra ingredienser blandas för sig, och de blöta för sig.

  

Sen blandas allt ihop!

Och ner med blåbären.

Stek på medelhög värme...

... och ät med lönnsirap. The Pioneerwoman tar det ett steg längre och tar även smör till. Där gick min gräns men det låter ju fasligt gott.

Cake flour är vetemjöl blandat med Maizena, till 1 cup (2,4 dl) tar man 2 msk Maizena och blandar, sen siktar man det och enligt säkra källor ska det siktas fram och tillbaka hela 5 ggr. Jag har inte den blekaste aning om vad mer än typ två siktningar ska göra för det hela men jag lyder.

Evaporerad mjölk är helt enkelt osötad kondenserad mjölk.

Jag provade göra blåbärspancakes med helt "vanliga svenska ingredienser" för några veckor sedan och tyckte de var nästan lika goda som dessa, men kanske kanske att den där mjölken har liten betydelse...? De här var faktiskt jättegoda och tog slut i samma takt som de blev färdiga, alla gillade.

Direkt efter att jag slickat fingrarna tog jag itu med middagsförberedelserna. Ribs... äppelchutney, coleslaw... Herreguuuuud så gott!

Koka ribsen långsamt i välsaltat vatten, släng i en gul lök, några vitlökskyftor och ett gäng svartpepparkorn. 

Det tar ca 1,5 timme innan köttet börjar släppa från benen.

Äppelchutney

500 gram äpplen (en syrlig sort)

1/2 gul lök

2 vitlöks klyftor

1 bit färsk ingefära (stor som din tumme ungefär)

1 röd chili (medelstark)

2,5 dl vatten

0,5 dl vitvinsvinäger eller vit balsamico

1,5 dl socker

Salt

Skär äpplena i bitar.

Finhacka lök, vitlök och chili. Riv ingefäran.

Stek de sistnämnda hastigt i olja, släng sen ner äpplen, vatten och vinäger. När det börjar koka tillsätter man sockret. Salta lite och låt koka ca 45 minuter. Jag tog bort locket sista tio minuterna för att chutneyn inte skulle bli så vattnig.

Och här går vi direkt på cole slawn. Idag gjorde jag en variant på Leilas, som ska vara i "världsklass". Har blancherat finstrimlad vitkål (knappt ett halvt huvud), rivit ett par morötter grovt och skivat en silverlök fint. Här rostar jag kumminfrön. Ganska snabbt börjar de ryka, hoppa runt och knäppa. När de slutat knäppa är de klara. Skjuss ner i skålen! Tryck i ett par dl majonnäs, salta och peppra och lägg till nåt lite starkare; Tabasco ska visst vara bra men det hade inte jag, jag tog lite Orange pepper istället.

Vi gör med glädje egna French Fries. Sen vi köpte Airfryern you know. Och så är det dags att stycka upp de kokta ribsen.

En rickti karl tänder kolen med varmluftspistol.

På med köttet och pensla med glaze. Sen är det bara att slänga på locket med alla lufthål stängda.

Så jädra härligt att kunna äta på altanen! Detta var premiär för i år. Lite sent tror jag, men den här våren har ju varit kriminellt sen. Det var så fruktansvärt gott så vi höll på att tvärdö allihopa.

Och nu väntar vi in en irländsk gäst tydligen! Niklas kollega Ken vill komma hit och dricka ett glas vin innan han ska iväg på stan och dricka öl. Tänker mig att enda stället värdigt en irländare måste vara Bishops Arms?

Men nog är det väl ändå själve...

Det är rekordmycket snö. Om några dagar går vi in i maj! Detta är utsikten från mitt kontor:

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jo, jag fyllde ju år...

... den 16:e april. Då satt Niklas på jobbet och tänkte att han skulle överraska mig med blommor som skulle levereras till mitt jobb. Vilken tur att jag inte öppnade själva papperet runt blommorna där på plats:

Jo han satt där på sitt jobb och skulle skriva "Grattis och tack för sex underbara år!", eftersom vi även hade bröllopsdag. Men mitt i allt blev han avbruten, han babblade en stund med nån kollega och när han så återvände till formuläret stod det som ovan på bilden och han tänkte "Ja vaffan, det blir ju bra!"

Lillgumman har hunnit bli 19 också. Herregud vad tiden går fort. Minns att jag medvetet tänkte när barnen var små, att jag skulle fånga dagen... och jag vet att jag verkligen har tänkt på det hela tiden, men ändå känns det nu som att tiden har flaxat förbi helt otroligt fort. Jag vet inte hur man trollar för att bevara allt?

Viktklubben går bra! Eller asså... jag lyckas kanske inte hålla mig till precis 1300 kcal/dag, oftast har det varit lite lite över, men med tanke på att jag med mina 70 kg skulle behöva äta ca 2000 kcal/dag så borde det ju faktiskt börja hända nåt snart! Det som hänt hittills är att jag är fullständigt vargutsvulten varje morgonfika på jobbet. Och några hekto har väl försvunnit. Idag skulle jag köra "Lätt Yoga 30 minuter". Fy fan. Jag ville ge upp efter 20 min. men härdade ut trots allt, musklerna skakade och jag klagade högljutt. Niklas gjorde samma Yoga och klagade nästan lika mycket. Det är nåt med den där Yogan... det känns verkligen att den är sjukt bra men som sagt, innan man blivit lite stärkt är man som ett nyfött rådjur.

Jo, förresten. Niklas kom hem och var helt chockad över att jag fyllde 47 och inte 46. Och det är klart, hade han kommit ihåg att det var sju-årig bröllopsdag hade det ju inte blivit riktigt samma sak.

Viktklubb - finally

Har länge suktat efter denna klubb men intalat mig att jag kan fixa allt själv. Igår resignerade jag och gick med, och när jag då fick tillgång till hela baletten insåg jag att jag ju väntat alldeles för länge! Gud vad jag kommer att lära mig om saker och ting jag stoppar i mig.

Efter att ha fört in mina uppgifter har jag fått en rekommendation på 1300 kcal i dagligt intag. Igår höll det inte alls för då fyllde Rebecka 19 år och det blev både pizza och tårta osv osv. Idag funkar det inte heller för det är ju fredag osv osv.

Jag har också tryckt på knappen "Skapa motionsprogram" och fått veta exakt vad jag ska göra och när. Hur jäkla kul som helst, jag är taggad till max!

Till middag idag gjorde vi i alla fall vårt livs första risotto.

Börjar med att steka Portabello till risotton, i bakgrunden syns de parmaskinkainlindade kycklingfiléerna vi skulle ha till det hela.

Steka riso italiano med lök och vitlök i olja och smör.

 Puttra riset länge och väl i vitt vin och buljong, svampen väntar så länge.

Kycklingfiléerna klara, har legat i ugnen med sky av olivilja, balsamico, vitlök, lagerblad och rosmarinkvistar.

Risotton färdigställdes med svampen och en massa riven parmesan, sen åt vi och det var gudomligt!

MEN.... när jag förde in det hela i min dagbok på viktklubb blev det ju katastrof. En HALV portion risotto tillåter de för en middag. Och då har de verkligen inte räknat in vinet vi drack till (det är ju fredag?!). Inte skulle man ha fått äta kyckling till heller.

Jaja. Jag ska tydligen promenera 30 minuter på söndag. Allt kanske löser sig efter det.

Liten häst

Vi har en kvinna på jobbet som är ganska glad i att prata. Häromdagen var hon hes och kraxig, så mitt i en monolog hostade hon upp sig lite och sa:

Antagligen menade hon att säga att hon var hes och drog till med nåt bara. Tur att hon drog dit ett s på slutet! Ingen skrattade för hon är inte den typen som skämtar på det sättet och själv reagerade hon ju inte så vi var ett par stycken som fick bita ihop ganska hårt.

Ibland är det bara för jävla roligt på jobbet! :D