fredag 5 januari 2024

En varm kaffedrink

När det har varit nästan -40° i flera dagar, och då man varit nervös att strömmen ska gå eller skitförbannad för att motorvärmarstolpen på jobbet inte fungerat, så kan man känna sig förtjänt av en varm drink till fredagshockeyn (Junior VM-final swe-usa). Ja då tar man vad man har. Och så kanske man inte har grädde, men man har Créme fraiche.
Ni vill förstås ha receptet för två personer! 
En Lindt-pralin, dela rättvist i två delar
En ytterst liten skvätt kokhett vatten för att lösa upp pralinen
En lite större skvätt Disaronno
En ytterligare lite större skvätt mörk rom 
Fyll på med starkt kaffe, toppa med Créme fraiche. ELLER INTE.
Om du inte har grädde, slappna av. Man bör inte ersätta grädde med Créme fraiche i vad som helst. 
Okej, det var inget fel på smaken, men man kan gärna blunda när man dricker.


söndag 12 november 2023

Sammanfattningsvis...

 Det har ju gått några år, ja. SJU år! 😱

Så vad har då hänt... Några har lämnat denna värld; pappa, svärmor, Boris och Siri. Nya har inträtt; Niklas har nu tre barnbarn, och jag har ett, och ett på väg! 

Emelie har flyttat till USA och gift sig och berikat mitt liv med Leslie. Rebecka ska få en flicka i februari. ❤️


Det är en himla tur att internet finns för jag får "träffa" henne och Emelie nästan varje dag fast hon bor på andra sidan Atlanten. 

Ja så har vi ju rest en del under dessa tysta år. Några road trips i USA och ett par charters. Senast till Kreta med M och U. 

Chania i blåsväder. 

Yes, ett "berömt" hus på Long Island. Ett par fönster är utbytta. 

Jag och Rebecka besökte en övergiven Drive in-restaurang. Jag lovar, det fanns köttförpackningar kvar i ett frysskåp (nej den var inte kall). 

Och i somras tog vi en vandring till Trollsjön med M och U, alla badade i det 4-gradiga vattnet utom M. Sen drack vi bubbel och åt lunch innan vi gick tillbaka och jag minns inte senast jag var så fruktansvärt utpumpad (jo det gör jag det var i Spanien en dag när vi gått 3,2 mil). Jag hade sett framför mig att vi skulle dricka middag på hotellet, spela spel och leva om, men jag hulkade mig raka vägen i säng efter middagen som bestod av MAT och en öl jag knappt orkade få i mig. Sov 10 timmar den natten. Men klart värt! 

Det går ju inte att sammanfatta sju år i ett inlägg, jag får ta det i punktinsatser. 



lördag 11 november 2023

Long time no see

 Sökte upp min egen blogg genom att googla, ägnade sen en nervös trekvart åt att försöka logga in i den. Gav upp ett par gånger men kände mig alltför nedstämd av det så jag gjorde ett sista försök och då funkade det!! 

Jag har ju legat i soffan och läst och gapskrattat halva kvällen. Varför skulle jag överge en så rolig dagbok? Så dumt! Vilken tur att den inte helt enkelt försvunnit efter så många års inaktivitet. 

Inte kommer jag ihåg hur man gör heller...

 Tänkte lägga till en "bild för uppmärksamhet" men jag måste visst lära upp mig i hjälpcentret. 

Kul!

fredag 4 november 2016

Camino de Santiago

Niklas har bjudit hem en kollega från Rumänien på middag. De fixar maten och jag som är lite febrig skulle bara få ligga i soffan. Men jag tänkte att jag skriver ikapp med en snabb reseberättelse istället.

Det började med att jag fick låna en bok av mamma; El Camino av Shirley Maclaine. Sen hade vi ganska snabbt införskaffat nya gåvänliga skor, väldigt fina ryggsäckar och diverse smått och gott och lättviktigt som man kan behöva på en pilgrimsvandring i Spanien.

Så, vi flög till Madrid och åkte därifrån tåg till Pamplona. Sen började vi gå västerut, mot Atlanten. Leden börjar egentligen i Frankrike, i St Jean Pied de Port, men vi hade förstått att de första milen är snudd på helvetiskt jobbiga (även om det är värt det för man får gå bland vildhästar och får upp på platåerna) och vi hade bara några dagar på oss att uppleva caminon.



Vi fick våra allra första stämplar i pilgrimspassen i katedralen rakt bakom denna vy. När man har pilgrimspass har man tillgång till alla härbärgen som finns längs vägen, vilket innebär sanslöst billigt boende.

Vi hade tur med vädret; det var nästan alltid mulet på förmiddagarna när vi vandrade, när vi anlände till där vi skulle övernatta blev det soligt, varmt och lite odrägligt. 

Här och där har folk trillat av pinn och minnesplatser ordnats. 

Uppe på höjden innan Uterga. Att gå nerför denna höjd blev en insikt i att det också är väldigt jobbigt att gå nerför

En vinkran. Jajamen. Tyvärr var den torr just när vi var där, men av andra vandrare fick vi sedan veta att den "funkade" lite senare samma dag. Alltså, gratis vin och vandringen hade kunnat bli både väldigt lättsam och humoristisk en stund. Men så är det ju med alkohol, det blir jobbigare efteråt. Som nån jävla Karma-effekt. Jag var nöjd med att den var tom. 50 meter från kranen såg vi en råpackad asiat vingla omkring på torget så antagligen var det han som tömt den.

Inne i en gullig kyrka med en gullig präst fick vi stämplar. 

I en liten by med ett par hundra invånare vandrade vi rakt in nåt slags medeltidsfirande, med marknad och tjohej-fest. Vi köpte vansinnigt god ost, oliver och vin och avnjöt på det superba härbärget. 

Här har vi tjohej-fest redan vid lunchtid. En söndag. 

Sista vandringsdagen och vi skönjer slutmålet Santo Domingo de la Calzada. Sen åkte vi buss till Burgos där vi virrade fram och tillbaka minst en mil innan vi insåg att tågstationen låg utanför stan och man måste ta taxi dit (eller buss men vi hade ju virrat så mycket). På tågstationen, i väntan på tåget till Madrid bokade vi hotellrum för natten på mobilen. Lyckades få rum på ett hotell i lyxklassen för nästan inga pengar alls. Min högra vad var stenhård och ordentligt smärtsam, fötterna svullna så det var löjligt och vi båda var extremt lättvaggade! 

Tanken är att vi ska återuppta denna vandring i maj, och då gå från Léon till Santiago de Compostela, ca 32 mil på max tre veckor. Och jag kan knappt vänta. 




En bra sås reder sig själv.

När jag för EN gångs skull flexar ut i god tid för att i lugn och ro hinna gå till frissan och ta hand om mitt fruktansvärt eftersatta hår, då visar det sig vara "dag före röd dag" och den enda idiotsäkra friseringen STÄNGER 10 minuter efter att jag gjort entré och jag får genast göra sorti igen!! Jag irrade runt kors och tvärs och vek in på varenda frisering jag hittade - men ingen kunde ta hand om mig.

Detta oerhörda antiklimax orsakade att jag gjorde det själv. Ja, först gick jag inte på pinterest och sökte på x cut x your x own x hair. Och tio minuter senare var jag nyklippt. Om nästa frisör jag går till säger "nämen har du klippt dig själv eller...?!" ska jag svara "Jaa men det var ju erat fel!"

via GIPHY

Snabblektionen finns här.



onsdag 2 november 2016

Vilken KAMP!

Jag har ju försummat min blogg, mitt lilla skötebarn, i över två år! Jag förstår inte varför, jag gillar ju att skriva? Och ikväll slog det mig plötsligt att jag vill logga in igen. Ja... lättare sagt än gjort för tydligen har jag inte mindre än tre gmail-adresser och två av dem har jag lagt åt sidan och helt glömt bort. Så jag har varit nära ett sammanbrott här.

via GIPHY

Nu vill jag pyssla om det här skötebarnet igen. Det har ju liksom rostat ihop. Gadgetar som inte fungerar osv, allt verkar ha blivit antikt, två hela år herregud... Får väl börja med att referera de senaste två åren i korta drag:

Vi har rest. Massor. Efter roadtripen i USA har det varit.... jamen det är ju av den här anledningen man ska skriva dagbok... för jag kommer inte ihåg ordningen på allt, men Frankrike, Spanien, Polen, Canada, Mexico. Wrooom.

via GIPHY

Alla barn har sina egna hem numera. Det är därför vi kan resa så mycket.

Vi har adopterat en tredje katt! Lilla Siri, även hon en sibirisk. I skrivande stund 9,5 år gammal. Förra ägaren blev mer och mer allergisk så det gick inte längre. Från att ha varit innekatt i nästan 8 år är hon nu en ansvarsfull utekatt som håller sig nära huset och kommer på inkallning. Hon har fräs och morr som vanliga inslag i sin vokabulär men när hon kommer och vill ha kärlek då är hon den mest älskvärda lilla kissemisse!

Vi har köpt varsin gitarr som vi kämpar med. Ja, det går inte helt dåligt om man får säga det själv!
Och jag har fyllt 50! Ja, även 51... Men jag hade en hejdundrade 50-årsfest med vänner och barn, superkul.

Ja det går ju inte att göra ett ordentligt sammandrag över de två senaste åren, inte ens jag orkar ju läsa. Jag får ta det pö om pö. Just nu är jag bara så glad att jag lyckades få tillgång till min egen blogg! Haha.

via GIPHY

Och perfekt med de här gifarna man kan slänga in som illustration över hur man känner.