Nyårsmeny

Precis som om jag inte hade annat att göra, som att plugga till tentan t.ex, roar jag mig med att fotografera receptbilder och söka bilder på nätet för att på detta sätt delge vad som ska ätas här på nyårsafton. Vi blir 6 vuxna och än så länge okänt antal tonåringar, men nånting mellan 4 och 7 stycken.
Först blir det nån liten välkomstdrink, kanske Asti Cinzano med nån frusen liten jordgubbe i.

Till förrätt blir det såna här, vi tänker lägga dem på en skiva rostat bröd och servera med ett isbergssalladsblad. (recept i senaste ICA buffé-tidningen).

Varmrätten består av en liten buffé:

Wästerbottenpaj med tillhörande romsås.

Utskuren biff, fräst i stekpanna och färdigställd i ugn, samt...

... citron- och timjanmarinerad kyckling, och till dessa två rätter får man ugnrostade rotsaker/potatisgratäng samt chèvrekräm/rojo.
Till efterrätt blir det

Snabb Cheesecake med Baileys och...

... en ananaspaj. Båda dessa efterrätter är farligt goda, cheesecaken finns på aftonbladet.se och ananaspajen på icakuriren.se (fast jag fick receptet först av Helena.)

Till dukningen har jag köpt en ask Knäppgök, bordsplaceringskort med små uppdrag till var och en. Typ "Avbryt dig mitt i en mening med att säga "Va?" och fortsätt sedan prata som om ingenting hänt." Eller "Låt din röst med jämna mellanrum brytas som på en 14-årig grabb". Eller "Upprepa varje mening två gånger, andra gången tyst och eftertänksamt". Såna saker. Enligt instruktionerna får man inte skratta. Det blir ju intressant att se hur det ska gå.

Ja, sen blir det säkert en del Singstar och lite bomber och granater. Knappast champagne, eftersom ingen jag känner egentligen tycker champagne är gott på riktigt, men ett mousserande vitt vin blir det i alla fall att skåla i.

Om jag inte syns till här mer innan nyårsafton; GOTT NYTT ÅR på er!

In italiano, prego

Oggi è domenica e domani devo lavorare. Devo studiare l'italiano anche! Posso fare questo in lavora domani. Credo. Natale è fine e per vigilia di capodanno abbiamo una festa abbastanza grande e non ancora sappiamo che cosa cucinare... panico!
Mio marito dorme ancora, ma sua figlia ha compleanno oggi (ha 14 anni), devo lo svegliare adesso.

Dubai-referat 3

I emiratet Sharjah (nästgårds med Dubai), där maken bor, finns ingenstans att köpa alkohol. Man får inte ens inneha alkohol i sitt eget hem, det är helt enkelt totalförbud mot alkohol. Men om man åker till nästa emirat, Ajman, kan man hitta ett helt systembolag ute i öknen. Mycket märkligt, mitt i ingenstans finns vattenpark, hotellresort och spritbutik. Men om man handlar där får man alltså inte åka genom Sharjah med varorna.

Vi gjorde ändå ett studiebesök och på vägen dit kan man se dessa skyltar...

... som uppenbarligen sitter där av en anledning. (jo, det är nåt slags industriområde där bakom också).

Inte vanlig badstrandssand direkt.


Vilken av alla malls vi besökte det här var minns jag inte. De är ganska lika allihopa; snygga, stora och luftiga. Notera juldekorationerna. I en del malls har de ställt in julgranar som var så stora att man bara inte begriper hur de a)fick in den, och b)förvarar dem övriga månader på året.


Vi hann också med att åka och titta på området vi ska bo på i april, Arabian Ranches. Det är ett snyggt villaområde där varje kvarter har egen säkerhetsvakt. (det låter som att kriminaliteten är hög i UAE, men det är precis tvärtom) Vi fick efter lite flirtande med säkerhetsvakten åka in och titta på "vårt" kvarter, och det lämnade inget att önska. Rent, snyggt, pool... Vi tog inga kort därinne, det får väl bli i april. Men utanför områdets egen lilla mall kom jag ihåg att ta fram kameran. Både Pizza Hut och Burger King, vilken lättnad för barnen!

Det är verkligen inte överallt det är så här snyggt och välstädat i Dubai, det måste jag säga. Det verkar som om deras nästa "världens"-projekt borde vara Världens Bästa Sophantering. För när det gäller det ligger de långt efter. Sopsortering finns öht inte och det fladdrar massor med skräp längs vägarna, folk kastar helt enkelt ut sitt skräp från bilarna, i farten. Däremot tror jag inte klotter existerar alls.

Men som sagt, hela Arabian Ranches var verkligen väl omhändertaget. Inget fladdrande skräp.

Parkeringen utanför mallen. Till vänster i bild ser man en husvägg i ett närliggande kvarter.


Denna strandbild från Al Mamzar-Park får avsluta hela Dubai-referatet. Man märker ju att det snart är vinter i Dubai, det är rätt öde på stränderna. Men det är absolut som bra svensk sommar och det gick utmärkt att bada i havet. Januari brukar vara ytterligare svalare, men sen vänder det mot varmare tider igen och i april när vi ska dit lovar statistiken en dagsmedeltemperatur på 30°.
Jo, från den här stranden tog vi lite sand och stoppade i en påse som nu är skickad till Gert Fylking. Han har ju nån gång bett att få sand från olika håll i världen för att han ska få hälla ut den på sin egen strand där han har sin sommarstuga, "Kobben" tror jag han kallar det. I alla fall, någon vecka innan jag åkte lyssnade jag som vanligt på Rix Morronzoo i bilen på väg till jobbet, och då kom de att prata om Dubai. De sa att alla pratar om Dubai men ingen verkar ha varit där, förutom Björn Borg ungefär, så de konstaterade att Dubai antagligen inte alls finns. Ur detta föddes idén att skicka sand från Dubai till Gerts kobbe. Och naturligtvis plockade vi med lite annat också: ett bläckfiskben, några små snäckor och en gammal fimp. :-)

Dubai-referat 2

Härliga juldag! Lugnet har lagt sig som bomull över hela hemmet. Så, jag har gott om tid att bara slappa och leka. :-)

Jo, på Burj al Arab stal vi några såna här:

Det är inte tandpetare, det är Plackers. Vad annat hade man väntat sig? Konstigt att de inte hjälpte en att använda dem!

På väg ut för att äta middag samma kväll som den hiskeliga lunchen såg vi en gullig skylt vid ett bygge:


Jag åt faktiskt lamm ett par gånger därborta, det har jag annars lite svårt för med tanke på hur g-ulliga de är osv. Och de är ju så små, känns onödigt lyxigt på nåt sätt när man kan slakta en hel oxe. Jag äter helt enkelt inte lamm, har aldrig gjort. Men i ett land där man i enlighet med religionen inte äter gris men ändå serverar det överallt som en "service" till alla icke-muslimer kände jag att jag ändå ville visa nåt slags intresse för den kultur jag besöker. Till denna lammrätt fick man friterade grönsaker, de ligger ovanpå köttet.

Jättegott, till mitt förtret!

Och till efterrätt ytterligare en Creme brüle, minst lika god som den första men utan bladguldet.

Ingen av dem var dallrig, som man är van, utan mer krämiga, jättegoda. Och det har väckts en sån där vansinnig idé i mitt huvud om att jag skulle vilja köpa en brännare. Bah.


Och sen, för att riktigt insupa den inhemska kulturen, gick vi till ett ställe där folk satt lite här och där i sacco-säckar och rökte vattenpipa. Måste provas. Såg flummigare ut än vad det var, kändes mer magiskt att sitta där i den varma orientaliska natten och småprata över äppeldoftande piprök bland en massa andra människor som gjorde likadant.

Nästa dag tog vi oss ut på den närmsta palmön, den där hotell Atlantis nyligen haft invigning med stort pompa och ståt (var det världens dyraste invigning? Det är mycket som är "världens" i Dubai).

Jag trodde man skulle köra på en smal väg och se havet på båda sidor och kunna urskilja själva palmbladen, men så här såg det alltså ut: En hel liten stad ute på havet. Längst fram skymtar man Atlantis.

Och så här såg det ut längst ut på ön, strax bakom Atlantis.

Sen var det det här med souker. I området Deira finns kryddsouk och guldsouk, mycket exotiskt samtidigt som man känner igen lite från hårt belastade turistorter i självaste Europa; det går knappt att passera en butik utan att nästan bli indragen av butiksägaren. Mycket jobbigt, till slut gick man mitt i gatan med raska steg, stint tittande rakt fram.

Guldsouken i Deira.

Det finns material till ett inlägg till, nu ska vi skjutsa hem svärmor så jag avbryter här.

Dubai-referat

Ja! Så har vi alltså kommit hem och landat lite och äntligen kan jag slänga fram lite bilder. Jag kunde inte ens logga in från makens dator i Dubai för det var nåt halvfel på den.

Det första som hände var att vi (antagligen jag enligt maken) tappade bort vår lilla kompaktkamera som han haft där i 3 månader. Efter två dagar insåg vi att den antagligen ramlat ut på parkeringen och blivit "omhändertagen", så vi köpte en ny. I panik nästan, för vi ville ha en till vi skulle äta den förbokade lunchen på Burj al Arab. När vi väl var där tordes vi nästan inte ta några kort för det var så fiiiiint så man nästan kunde tro att det var fotoförbud. Men vi smög till oss några bilder på maten och det mest spektakulära var min efterrätt: Creme brüle with raspberrysalad:

Japp, det är bladguld på ett av hallonen. Jag åt med god aptit. Vi tog alltså en trerätterslunch för 508 Dhs styck (den som vågar kan kolla på forex.se, jag vågar inte ens länka dit) och det var absolut jättegott, särskilt efterrätten. Men, det är inte maten man i första hand betalar för, det är omhändertagandet, vilket för en vanlig Svensson blir snudd på löjeväckande. Särskilt när man ser andra gäster ta emot detta omhändertagande som att det vore den självklaraste saken i världen, när man själv nästan kissade på sig av förlägenhet. Man är inte van att få rosenvattendoftande frotteservetter serverade med pincett för att man ska torka av händerna innan maten. Eller att få veta att man kan salta smöret till mackan med antingen svart salt från Hawaii, vitt salt från Madagaskar eller rosa salt från Australien.

Fick tyvärr inte fönsterbord, men man anar närmsta palmön från där vi sitter.

Flera olika servitörer hade sin bestämda uppgift; en fyllde på sparkling water i glaset när man nästan hade tömt det, en dukade fram sidedishes, en kom med menyn och en kom och tog beställningen. Ja, så där höll det på. En kom förresten och la servetten i knät på en, snacka om extraterestrial experience! Efterrätten var bäst iaf, det där guldet satte verkligen pricken över i:et. Men... nu är det gjort och det kommer aldrig mer att hända. Den största frågan för mig är hur någon öht i hela världen kan vänja sig vid den här typen av behandling.


Bild av lite lugnare typ av trafik samt Burj Dubai lite smått till höger. Där finns nu ett nyöppnat köpcenter (hädanefter kallat mall) med 1000 butiksutrymmen, alla har inte öppnat än. Vad som däremot hade öppnat var akvariet, och det hade jag ju liksom satt upp på önskelistan för flera veckor sen att jag ville kolla. Mycket prisvärt måste jag säga! För 100 SEK fick man inte bara se en massa märkliga havsvarelser utan även hålla en och annan i handen, demonstreras hur de fångar sin mat osv. De anställda guiderna fullgjorde absolut sin plikt. Det enda som värkte i hjärtat var pingvinerna. Har man sett "Happy feet" så fattar man varför.
Näe, de är nog alldeles för smarta för att trivas i den där miljön tyvärr...
lite coolare var det med vattendjuren, att gå i det där röret och få studera rockor på nära håll var onekligen fascinerande. Om inte de inspirerat Alien-filmerna så vet jag inte?

Betydligt mer halledudaneframkallande var dessa små periskop:


Nu måste jag pausa, detta skulle annars bli världshistoriens längsta blogginlägg. Återkommer med ytterligare referat!

Sitter på Arlanda

Sådär, nu är vi båda hemma i Sverige igen! Känns rätt skönt att vara på bekant mark. Vet inte om jag var extremt irritabel men flygresan från Dubai var ett smärre helvete. För det första: Hon som satt bakom mig använde mitt ryggstöd som klättervägg och boxboll, och hon var ändå gott och väl 25 år. Och som hon pladdrade med sina reskamrater, herregud.
Sen råkade jag och maken ha den sagolika turen att ingen satt på det tredje sätet bredvid oss, vilket gjorde att man såg framför sig att kanske kunna sträcka ut sig lite. Men alltså, tre personer var fram och frågade om platsen var ledig, och vad ska man säga? Två av dem bestämde sig också för att faktiskt använda den till att sitta och sova på, och samtidigt vara i vägen för oss när vi skulle gå på toa och så. Detta gjorde de förstås till förmån för egna familjemedlemmar som ville sträcka ut sig på nån annan sätesrad. Jag är fortfarande bitter.
På det fick jag jordens myrkryp när jag skulle sova, och Madopark Quick Miten var nerpackad i det incheckade bagaget. I tre timmar (minst) satt jag och härjade med benen och kunde inte sova. Jaa, jag är bitter.
Slutligen landade vi på terminal 2 och blev då tvugna att färdas med buss till terminal 5. Alla resenärer klev lugnt och fint ut ur planet och på bussen, men den åkte ingenstans, den bara stod där. I flera minuter stod vi där och undrade vad fan chauffören väntade på, tills vi såg en liten familj kliva ur planet och lugnt svassa fram till bussen. Ingen skam där inte. Men bussen fortsatte stå kvar, jag lovar att den stod i tre minuter till och man fattade ju ingenting. Tills alltså ytterligare en liten familj kröp ut ur flygplanet och masade sig fram till bussen. Hur jävla svårt ska det vara??! Och inte en tillstymmelse till att vilja skynda på lite, de små barnen skulle absolut själva gå nerför trappen och fram till bussen, det är väl nån pedagogisk princip som inte får brytas, vad vet jag, jag vet bara att jag i det läget var fruktansvärt nära att högt ropa "men är ni dumma i huvudet?"

Jaja, nu har vi fått oss en fin hotellfrukost här på SAS Radisson på Arlanda och därtill fått sova en stund, så nu känns allt mycket bättre. Bilder och så kommer sen, när vi installerat oss där hemma.

Rolig tomte som underhåller på Arlanda just nu.