Dubai-referat

Ja! Så har vi alltså kommit hem och landat lite och äntligen kan jag slänga fram lite bilder. Jag kunde inte ens logga in från makens dator i Dubai för det var nåt halvfel på den.

Det första som hände var att vi (antagligen jag enligt maken) tappade bort vår lilla kompaktkamera som han haft där i 3 månader. Efter två dagar insåg vi att den antagligen ramlat ut på parkeringen och blivit "omhändertagen", så vi köpte en ny. I panik nästan, för vi ville ha en till vi skulle äta den förbokade lunchen på Burj al Arab. När vi väl var där tordes vi nästan inte ta några kort för det var så fiiiiint så man nästan kunde tro att det var fotoförbud. Men vi smög till oss några bilder på maten och det mest spektakulära var min efterrätt: Creme brüle with raspberrysalad:

Japp, det är bladguld på ett av hallonen. Jag åt med god aptit. Vi tog alltså en trerätterslunch för 508 Dhs styck (den som vågar kan kolla på forex.se, jag vågar inte ens länka dit) och det var absolut jättegott, särskilt efterrätten. Men, det är inte maten man i första hand betalar för, det är omhändertagandet, vilket för en vanlig Svensson blir snudd på löjeväckande. Särskilt när man ser andra gäster ta emot detta omhändertagande som att det vore den självklaraste saken i världen, när man själv nästan kissade på sig av förlägenhet. Man är inte van att få rosenvattendoftande frotteservetter serverade med pincett för att man ska torka av händerna innan maten. Eller att få veta att man kan salta smöret till mackan med antingen svart salt från Hawaii, vitt salt från Madagaskar eller rosa salt från Australien.

Fick tyvärr inte fönsterbord, men man anar närmsta palmön från där vi sitter.

Flera olika servitörer hade sin bestämda uppgift; en fyllde på sparkling water i glaset när man nästan hade tömt det, en dukade fram sidedishes, en kom med menyn och en kom och tog beställningen. Ja, så där höll det på. En kom förresten och la servetten i knät på en, snacka om extraterestrial experience! Efterrätten var bäst iaf, det där guldet satte verkligen pricken över i:et. Men... nu är det gjort och det kommer aldrig mer att hända. Den största frågan för mig är hur någon öht i hela världen kan vänja sig vid den här typen av behandling.


Bild av lite lugnare typ av trafik samt Burj Dubai lite smått till höger. Där finns nu ett nyöppnat köpcenter (hädanefter kallat mall) med 1000 butiksutrymmen, alla har inte öppnat än. Vad som däremot hade öppnat var akvariet, och det hade jag ju liksom satt upp på önskelistan för flera veckor sen att jag ville kolla. Mycket prisvärt måste jag säga! För 100 SEK fick man inte bara se en massa märkliga havsvarelser utan även hålla en och annan i handen, demonstreras hur de fångar sin mat osv. De anställda guiderna fullgjorde absolut sin plikt. Det enda som värkte i hjärtat var pingvinerna. Har man sett "Happy feet" så fattar man varför.
Näe, de är nog alldeles för smarta för att trivas i den där miljön tyvärr...
lite coolare var det med vattendjuren, att gå i det där röret och få studera rockor på nära håll var onekligen fascinerande. Om inte de inspirerat Alien-filmerna så vet jag inte?

Betydligt mer halledudaneframkallande var dessa små periskop:


Nu måste jag pausa, detta skulle annars bli världshistoriens längsta blogginlägg. Återkommer med ytterligare referat!