Nyårsmeny

Precis som om jag inte hade annat att göra, som att plugga till tentan t.ex, roar jag mig med att fotografera receptbilder och söka bilder på nätet för att på detta sätt delge vad som ska ätas här på nyårsafton. Vi blir 6 vuxna och än så länge okänt antal tonåringar, men nånting mellan 4 och 7 stycken.
Först blir det nån liten välkomstdrink, kanske Asti Cinzano med nån frusen liten jordgubbe i.

Till förrätt blir det såna här, vi tänker lägga dem på en skiva rostat bröd och servera med ett isbergssalladsblad. (recept i senaste ICA buffé-tidningen).

Varmrätten består av en liten buffé:

Wästerbottenpaj med tillhörande romsås.

Utskuren biff, fräst i stekpanna och färdigställd i ugn, samt...

... citron- och timjanmarinerad kyckling, och till dessa två rätter får man ugnrostade rotsaker/potatisgratäng samt chèvrekräm/rojo.
Till efterrätt blir det

Snabb Cheesecake med Baileys och...

... en ananaspaj. Båda dessa efterrätter är farligt goda, cheesecaken finns på aftonbladet.se och ananaspajen på icakuriren.se (fast jag fick receptet först av Helena.)

Till dukningen har jag köpt en ask Knäppgök, bordsplaceringskort med små uppdrag till var och en. Typ "Avbryt dig mitt i en mening med att säga "Va?" och fortsätt sedan prata som om ingenting hänt." Eller "Låt din röst med jämna mellanrum brytas som på en 14-årig grabb". Eller "Upprepa varje mening två gånger, andra gången tyst och eftertänksamt". Såna saker. Enligt instruktionerna får man inte skratta. Det blir ju intressant att se hur det ska gå.

Ja, sen blir det säkert en del Singstar och lite bomber och granater. Knappast champagne, eftersom ingen jag känner egentligen tycker champagne är gott på riktigt, men ett mousserande vitt vin blir det i alla fall att skåla i.

Om jag inte syns till här mer innan nyårsafton; GOTT NYTT ÅR på er!

In italiano, prego

Oggi è domenica e domani devo lavorare. Devo studiare l'italiano anche! Posso fare questo in lavora domani. Credo. Natale è fine e per vigilia di capodanno abbiamo una festa abbastanza grande e non ancora sappiamo che cosa cucinare... panico!
Mio marito dorme ancora, ma sua figlia ha compleanno oggi (ha 14 anni), devo lo svegliare adesso.

Dubai-referat 3

I emiratet Sharjah (nästgårds med Dubai), där maken bor, finns ingenstans att köpa alkohol. Man får inte ens inneha alkohol i sitt eget hem, det är helt enkelt totalförbud mot alkohol. Men om man åker till nästa emirat, Ajman, kan man hitta ett helt systembolag ute i öknen. Mycket märkligt, mitt i ingenstans finns vattenpark, hotellresort och spritbutik. Men om man handlar där får man alltså inte åka genom Sharjah med varorna.

Vi gjorde ändå ett studiebesök och på vägen dit kan man se dessa skyltar...

... som uppenbarligen sitter där av en anledning. (jo, det är nåt slags industriområde där bakom också).

Inte vanlig badstrandssand direkt.


Vilken av alla malls vi besökte det här var minns jag inte. De är ganska lika allihopa; snygga, stora och luftiga. Notera juldekorationerna. I en del malls har de ställt in julgranar som var så stora att man bara inte begriper hur de a)fick in den, och b)förvarar dem övriga månader på året.


Vi hann också med att åka och titta på området vi ska bo på i april, Arabian Ranches. Det är ett snyggt villaområde där varje kvarter har egen säkerhetsvakt. (det låter som att kriminaliteten är hög i UAE, men det är precis tvärtom) Vi fick efter lite flirtande med säkerhetsvakten åka in och titta på "vårt" kvarter, och det lämnade inget att önska. Rent, snyggt, pool... Vi tog inga kort därinne, det får väl bli i april. Men utanför områdets egen lilla mall kom jag ihåg att ta fram kameran. Både Pizza Hut och Burger King, vilken lättnad för barnen!

Det är verkligen inte överallt det är så här snyggt och välstädat i Dubai, det måste jag säga. Det verkar som om deras nästa "världens"-projekt borde vara Världens Bästa Sophantering. För när det gäller det ligger de långt efter. Sopsortering finns öht inte och det fladdrar massor med skräp längs vägarna, folk kastar helt enkelt ut sitt skräp från bilarna, i farten. Däremot tror jag inte klotter existerar alls.

Men som sagt, hela Arabian Ranches var verkligen väl omhändertaget. Inget fladdrande skräp.

Parkeringen utanför mallen. Till vänster i bild ser man en husvägg i ett närliggande kvarter.


Denna strandbild från Al Mamzar-Park får avsluta hela Dubai-referatet. Man märker ju att det snart är vinter i Dubai, det är rätt öde på stränderna. Men det är absolut som bra svensk sommar och det gick utmärkt att bada i havet. Januari brukar vara ytterligare svalare, men sen vänder det mot varmare tider igen och i april när vi ska dit lovar statistiken en dagsmedeltemperatur på 30°.
Jo, från den här stranden tog vi lite sand och stoppade i en påse som nu är skickad till Gert Fylking. Han har ju nån gång bett att få sand från olika håll i världen för att han ska få hälla ut den på sin egen strand där han har sin sommarstuga, "Kobben" tror jag han kallar det. I alla fall, någon vecka innan jag åkte lyssnade jag som vanligt på Rix Morronzoo i bilen på väg till jobbet, och då kom de att prata om Dubai. De sa att alla pratar om Dubai men ingen verkar ha varit där, förutom Björn Borg ungefär, så de konstaterade att Dubai antagligen inte alls finns. Ur detta föddes idén att skicka sand från Dubai till Gerts kobbe. Och naturligtvis plockade vi med lite annat också: ett bläckfiskben, några små snäckor och en gammal fimp. :-)

Dubai-referat 2

Härliga juldag! Lugnet har lagt sig som bomull över hela hemmet. Så, jag har gott om tid att bara slappa och leka. :-)

Jo, på Burj al Arab stal vi några såna här:

Det är inte tandpetare, det är Plackers. Vad annat hade man väntat sig? Konstigt att de inte hjälpte en att använda dem!

På väg ut för att äta middag samma kväll som den hiskeliga lunchen såg vi en gullig skylt vid ett bygge:


Jag åt faktiskt lamm ett par gånger därborta, det har jag annars lite svårt för med tanke på hur g-ulliga de är osv. Och de är ju så små, känns onödigt lyxigt på nåt sätt när man kan slakta en hel oxe. Jag äter helt enkelt inte lamm, har aldrig gjort. Men i ett land där man i enlighet med religionen inte äter gris men ändå serverar det överallt som en "service" till alla icke-muslimer kände jag att jag ändå ville visa nåt slags intresse för den kultur jag besöker. Till denna lammrätt fick man friterade grönsaker, de ligger ovanpå köttet.

Jättegott, till mitt förtret!

Och till efterrätt ytterligare en Creme brüle, minst lika god som den första men utan bladguldet.

Ingen av dem var dallrig, som man är van, utan mer krämiga, jättegoda. Och det har väckts en sån där vansinnig idé i mitt huvud om att jag skulle vilja köpa en brännare. Bah.


Och sen, för att riktigt insupa den inhemska kulturen, gick vi till ett ställe där folk satt lite här och där i sacco-säckar och rökte vattenpipa. Måste provas. Såg flummigare ut än vad det var, kändes mer magiskt att sitta där i den varma orientaliska natten och småprata över äppeldoftande piprök bland en massa andra människor som gjorde likadant.

Nästa dag tog vi oss ut på den närmsta palmön, den där hotell Atlantis nyligen haft invigning med stort pompa och ståt (var det världens dyraste invigning? Det är mycket som är "världens" i Dubai).

Jag trodde man skulle köra på en smal väg och se havet på båda sidor och kunna urskilja själva palmbladen, men så här såg det alltså ut: En hel liten stad ute på havet. Längst fram skymtar man Atlantis.

Och så här såg det ut längst ut på ön, strax bakom Atlantis.

Sen var det det här med souker. I området Deira finns kryddsouk och guldsouk, mycket exotiskt samtidigt som man känner igen lite från hårt belastade turistorter i självaste Europa; det går knappt att passera en butik utan att nästan bli indragen av butiksägaren. Mycket jobbigt, till slut gick man mitt i gatan med raska steg, stint tittande rakt fram.

Guldsouken i Deira.

Det finns material till ett inlägg till, nu ska vi skjutsa hem svärmor så jag avbryter här.

Dubai-referat

Ja! Så har vi alltså kommit hem och landat lite och äntligen kan jag slänga fram lite bilder. Jag kunde inte ens logga in från makens dator i Dubai för det var nåt halvfel på den.

Det första som hände var att vi (antagligen jag enligt maken) tappade bort vår lilla kompaktkamera som han haft där i 3 månader. Efter två dagar insåg vi att den antagligen ramlat ut på parkeringen och blivit "omhändertagen", så vi köpte en ny. I panik nästan, för vi ville ha en till vi skulle äta den förbokade lunchen på Burj al Arab. När vi väl var där tordes vi nästan inte ta några kort för det var så fiiiiint så man nästan kunde tro att det var fotoförbud. Men vi smög till oss några bilder på maten och det mest spektakulära var min efterrätt: Creme brüle with raspberrysalad:

Japp, det är bladguld på ett av hallonen. Jag åt med god aptit. Vi tog alltså en trerätterslunch för 508 Dhs styck (den som vågar kan kolla på forex.se, jag vågar inte ens länka dit) och det var absolut jättegott, särskilt efterrätten. Men, det är inte maten man i första hand betalar för, det är omhändertagandet, vilket för en vanlig Svensson blir snudd på löjeväckande. Särskilt när man ser andra gäster ta emot detta omhändertagande som att det vore den självklaraste saken i världen, när man själv nästan kissade på sig av förlägenhet. Man är inte van att få rosenvattendoftande frotteservetter serverade med pincett för att man ska torka av händerna innan maten. Eller att få veta att man kan salta smöret till mackan med antingen svart salt från Hawaii, vitt salt från Madagaskar eller rosa salt från Australien.

Fick tyvärr inte fönsterbord, men man anar närmsta palmön från där vi sitter.

Flera olika servitörer hade sin bestämda uppgift; en fyllde på sparkling water i glaset när man nästan hade tömt det, en dukade fram sidedishes, en kom med menyn och en kom och tog beställningen. Ja, så där höll det på. En kom förresten och la servetten i knät på en, snacka om extraterestrial experience! Efterrätten var bäst iaf, det där guldet satte verkligen pricken över i:et. Men... nu är det gjort och det kommer aldrig mer att hända. Den största frågan för mig är hur någon öht i hela världen kan vänja sig vid den här typen av behandling.


Bild av lite lugnare typ av trafik samt Burj Dubai lite smått till höger. Där finns nu ett nyöppnat köpcenter (hädanefter kallat mall) med 1000 butiksutrymmen, alla har inte öppnat än. Vad som däremot hade öppnat var akvariet, och det hade jag ju liksom satt upp på önskelistan för flera veckor sen att jag ville kolla. Mycket prisvärt måste jag säga! För 100 SEK fick man inte bara se en massa märkliga havsvarelser utan även hålla en och annan i handen, demonstreras hur de fångar sin mat osv. De anställda guiderna fullgjorde absolut sin plikt. Det enda som värkte i hjärtat var pingvinerna. Har man sett "Happy feet" så fattar man varför.
Näe, de är nog alldeles för smarta för att trivas i den där miljön tyvärr...
lite coolare var det med vattendjuren, att gå i det där röret och få studera rockor på nära håll var onekligen fascinerande. Om inte de inspirerat Alien-filmerna så vet jag inte?

Betydligt mer halledudaneframkallande var dessa små periskop:


Nu måste jag pausa, detta skulle annars bli världshistoriens längsta blogginlägg. Återkommer med ytterligare referat!

Sitter på Arlanda

Sådär, nu är vi båda hemma i Sverige igen! Känns rätt skönt att vara på bekant mark. Vet inte om jag var extremt irritabel men flygresan från Dubai var ett smärre helvete. För det första: Hon som satt bakom mig använde mitt ryggstöd som klättervägg och boxboll, och hon var ändå gott och väl 25 år. Och som hon pladdrade med sina reskamrater, herregud.
Sen råkade jag och maken ha den sagolika turen att ingen satt på det tredje sätet bredvid oss, vilket gjorde att man såg framför sig att kanske kunna sträcka ut sig lite. Men alltså, tre personer var fram och frågade om platsen var ledig, och vad ska man säga? Två av dem bestämde sig också för att faktiskt använda den till att sitta och sova på, och samtidigt vara i vägen för oss när vi skulle gå på toa och så. Detta gjorde de förstås till förmån för egna familjemedlemmar som ville sträcka ut sig på nån annan sätesrad. Jag är fortfarande bitter.
På det fick jag jordens myrkryp när jag skulle sova, och Madopark Quick Miten var nerpackad i det incheckade bagaget. I tre timmar (minst) satt jag och härjade med benen och kunde inte sova. Jaa, jag är bitter.
Slutligen landade vi på terminal 2 och blev då tvugna att färdas med buss till terminal 5. Alla resenärer klev lugnt och fint ut ur planet och på bussen, men den åkte ingenstans, den bara stod där. I flera minuter stod vi där och undrade vad fan chauffören väntade på, tills vi såg en liten familj kliva ur planet och lugnt svassa fram till bussen. Ingen skam där inte. Men bussen fortsatte stå kvar, jag lovar att den stod i tre minuter till och man fattade ju ingenting. Tills alltså ytterligare en liten familj kröp ut ur flygplanet och masade sig fram till bussen. Hur jävla svårt ska det vara??! Och inte en tillstymmelse till att vilja skynda på lite, de små barnen skulle absolut själva gå nerför trappen och fram till bussen, det är väl nån pedagogisk princip som inte får brytas, vad vet jag, jag vet bara att jag i det läget var fruktansvärt nära att högt ropa "men är ni dumma i huvudet?"

Jaja, nu har vi fått oss en fin hotellfrukost här på SAS Radisson på Arlanda och därtill fått sova en stund, så nu känns allt mycket bättre. Bilder och så kommer sen, när vi installerat oss där hemma.

Rolig tomte som underhåller på Arlanda just nu.

Advent i ambulansblått

Det här är vyn från vårt köksfönster när det är mörkt ute (vilket just nu betyder ungefär 18 timmar/dygn). Jag läste att Helena haft vissa problem med just den här färgen, och jag kan vittna om att även mina barn finner den lätt hjärnretande, men jag tycker den är kul!

Bonde söker fru - Äntligen fredag

Har ni sett detta? Bonde söker fru/man :-D

Mera jobb

Gud vad jag har ont i ryggen, men nu börjar det äntligen skönjas ett slut på detta! Pappa hjälpte mig med drygt hälften, men sen har jag lagt resten. Och så är det en 5 cm bred rad kvar, men det betyder ju att man får såga typ en km, och det orkade jag bara inte ikväll. Det blev alltså ett ekgolv, inte laminat. Och till det ska det vara eklister, säger far. Och då gör man som far säger, för då fixar han det. Jag är så slut just nu så han får sätta dit ljusblå lister om han vill.

Nej, en Ipren och en dusch på det här. Och en sån här, som Ilva i Italien har spritt receptet på. En lämplig belöning tycker jag. Jag har tyvärr inte hittat nån "kakao av fin kvalitet" eller hur det stod, jag tar den vanliga ögonkakaon och så slänger jag ner ett par rutor Marabou också. Och understundom en eller två marshmallows, beror på hur sött jag är sugen på. Så mjukt och lent, jag är såld. Hoppas inte viktnedgången tar illa upp.

En stor utmärkelse

Julfesten igår var som väntat lyckad, god mat och kul underhållning levererat från var och en av enheterna. Nytt för i år var utmärkelser. Årets bäst klädda, årets glädjespridare, årets medarbetare och årets påläggskalv hade utsetts. Fyra nominerade i varje kategori. Inslaget genomfördes i bästa Oscars-stil med rivande av kuvert och uppläsande av motiveringar osv. Och...

Jag kan inte föreställa mig ett mer ärofyllt pris just nu! Motiveringen började "Denna Italienfrälsta gräsänka"... och sen hörde jag inte riktigt, blev så paff när jag förstod att det var jag. Men det var något med "snabba kommentarer" och "hjärtliga skratt". Jag känner mig otroligt hedrad, vi är ändå en bra bit över hundra personer på vår "avdelning". Nu gäller det bara att inte få prestationsångest, för då lär jag vinna titeln "Årets plåga" på nästa julfest, haha.

Tapeten är uppe

Sådärja. Nu fattas bara lite snygga golvlister och lite snyggt golv. Och visstja, Man måste nog göra nåt åt garderoberna också... Sånt här har visst en förmåga att växa till mycket större projekt än man hade tänkt sig. Cazzo. Vill bara påpeka att jag föreslog en annan vägg som fondvägg, men dottern skulle absolut ha just den där väggen. Jaja.


Och som om det inte skulle kunna vara nog med att jag härjar och jobbar, mina dubbelsidiga tennisarmbågar blossar liksom upp lite extra av att pensla och rolla och klippa med sax och allt vad jag nu har gjort. Börjar faktiskt bli så besvärligt att jag till slut tog fram nålarna och körde en liten behandling. Dessutom har jag ont i ryggen, det är visst bara skräp med mig. Buhu.

Imorgon kväll är det Extremt Tidig Julfest med jobbet. Förra året var en hit, så det är bara att hoppas på en repris. Och idag har vi 22 dagar kvar till Dubai!

Tapeter och golv

Dottern har nu valt tapet till fondväggen, den kommer förhoppningsvis på fredag. (fast jag ska på julfest då, så den lär ändå inte komma upp förrän på söndag). Så här långt allt väl, den kommer säkert att göra sig bra mot det svarta. Men... när vi ändå håller på och jobbar därinne... plastmattan på golvet är inte kul. Den är dessutom "uppsprättad" av släpande fötter precis i skarven på en fläck mitt i rummet, så det vore ju lika bra att lägga på ett nytt golv. Dottern vill ha laminat, och varför inte? Men jag har svårt att se det framför mig; svart och rosa på väggarna och sen träfärgat på golvet?? Hur blir det? Kommer det att skära ihop sig fullkomligt? Men vad skulle man annars ha? Svart golv... skulle inte det bli alldeles galet mörkt? Vem vill hjälpa mig att tänka? Kan grått funka?

Fruset i backen

Klockan var lite drygt 13:30 när jag tog de här bilderna och det var alltså solnedgång. Ruskigt mörka tider stundar, hoppas det kommer mer snö snart.


Och så har vi målat en vägg! Måla går snabbt och lätt, det är tejpningen som suger, påmindes jag när jag höll på med maskeringstejpen kring fjärrvärmerören och fönstret och dörren...

Nästa projekt

Yngsta dottern önskade hett en liten renovering av rummet. Jag gick med på det i tron att jag skulle behöva nåt att göra när jag är långvarig gräsänka.
Jag skulle snarare behöva lite mer tid att bara sitta stilla. Jaja. Om jag bloggar om det får jag ju sitta ner medan jag gör det i alla fall.

Allra första före-bilden. Det är bara lite undanstädat (av dottern, under hot, typ).

Här nånstans insåg jag att det går bara inte att få bort det innersta papperslagret. Jag tror tapeten var upplimmad med gummi.

Easy Cover fick det bli. En rulle på 10 m2 och två liter våtrumslim gick på ca 420 kronor, värt vartenda öre. Det tog ungefär trekvart att göra den här väggen. Att försöka stryka fast den med händerna är ingen bra idé, inte ens ett första svep, eftersom man snabbt blir påmind om att det är glasfiber i den. Men nu är det färdigt för att tapetsera fondväggen! Övriga väggar blir målade i svart. Dvs en ny större taklampa kommer nog att vara helt nödvändig.

Jag har blivit utmanad...

...av Nini

Reglerna:


- Länka den som utmanat dig och lägg in dessa regler på din blogg.

- Berätta sju saker om dig själv, både vardagliga och knäppa.

- Utmana sju stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

- Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.


Okej, då ska vi se...

1. Jag har rusat ikapp en springande man på gatan i tron att det var min dåvarande sambo som fick tvärbråttom och tagit fast denne i armen och frågat "Vad gör du?". Eftersom det inte var min sambo såg han ganska förskräckt ut.

2. Jag älskar Italien och fantiserar om att flytta dit när jag blir gammal. Inför detta läser jag italienska.

3. Det finns nog inget som kan göra mig så förbannad som minigolf.

4. Jerry Williams har bjudit mig (och några andra) på lunch. Hans utpräglade stockolmska i kontrast med några andras breda Rånemål var fascinerande, nästan så man var glad att de öht förstod varandra.

5. Igår kom en äldre farbror och ringde på dörren och ville sälja potatis. Jag ville inte köpa eftersom jag har problem att använda upp all potatis jag redan har, han trugade lite men jag stod på mig. Han avslutade samtalet med att säga "Jaja, du hade ett härligt skratt i alla fall, du glädjer många med det!" Ooops, när skrattade jag? Men han var glad trots att han inte fick sälja nån potatis så det var ju bra.

6. Jag vill gärna vinna en miljon men köper aldrig ens en trisslott.

7. Jag håller på med projekt viktnedgång och har lyckats bli av med 3 kilo på 8 veckor. Tröstar mig med att det visst är bättre om det går lite sakta.

Och eftersom Nini redan har utmanat nästan alla bloggare som jag känner är det bara JK kvar!

Arbetsplatsen

Jag jobbar på ett roligt ställe. Inte bara föra att själva arbetet är stimulerande och varierat, mina arbetskamrater är källa till stor glädje! Ibland tänker jag att de skulle förtjäna en helt egen blogg.

I fredags satt vi och drack eftermiddagskaffe när en av sjukgymnasterna började säga att hon kanske skulle behöva semester. Hon hade gått för att fylla sin vattenkanna (hon skulle vattna blomman i fönstret, alltså) vid ett tvättställ, och blev något konfunderad och irriterad för att det inte kom nåt vatten. Upprepade gånger lyfte hon kranen och stirrade argt. Tills hon insåg att det var tvålpumpen hon stod och hanterade.
Fnissande berättade hon då detta för en av sjuksköterskorna, som kontrade med att beskriva hur hon kommit in på sitt rum precis när telefonen ringde. Hon skyndade sig att sätta på sig head-setet och svarade: "Anna Johansson!" (påhittat namn). Men telefonen fortsatte att ringa och då insåg hon att det var glasögonen hon hade satt på sig, inte head-setet.
Och när vi avhandlat detta vid fikabordet berättade logopeden att hon ofta träffar barn som byter ut "K" mot "T". Det är tydligen mer än en gång hon suttit där med sitt bildmaterial och rättat ett barn som pekar på bilden av en flicka och säger "flitta" genom att säga "neej, det är en f-i-t-t-a." Allt detta i kategorin "vem behöver semester mest?"

F-L-I-C-K-A

Lucia? Vem är det?

Som sagt, jag kommer inte att vara hemma på Lucia i år. Jag har dock alldeles nyss insett vad jag vill göra den dagen... WOW (klicka på WOW för artikel)



Känns som att jag ska åka till världens största lekpark för vuxna. Undrar om älsklingen också tycker det är lekpark, med morgontrafik och 45 timmars arbetsvecka?
*ler brett* Nej, det gör han nog inte. Men i december ska vi ha lekpark i alla fall, det lovar jag.

Brott och straff

Läser i Aftonbladet att åklagaren i målet mot Papa Dee överklagar domen. Hade jag varit åklagare hade jag gjort likadant. Bara det här uttalandet angående att frun inte fick lämna sin version till polis och åklagare i första skedet:

– Hur fan kan man behandla henne så? Skulle de vilja hjälpa henne skulle de inte lämnat henne att svabba upp sitt eget blod. De tre första helvetesdygnen i häktet bankade jag på dörren hela tiden. Jag var så orolig för Andrea.

gör att nackhåren reser sig. Om det nu var hon själv som sett till att bloda ner hela lägenheten, vem tänker han då ska städa upp efter henne? Och att han bankade på dörren i tre dygn skulle lika gärna förklaras med att han var paniskt rädd för vad hon skulle berätta.


Sen har vi det här med Carolin... För det första har den häktade 50-åringen begått våld inte bara mot henne, hennes familj och sin egen familj. Han har begått våld mot hela Sverige, för plötsligt står det klart att det inte är idiotsäkert att stanna på en välbesökt rastplats mitt på ljusan dag. Om det nu var där de möttes.

På ett internetforum följer jag en numera vansinnigt lång tråd om fallet, och teorierna är nästan lika många som antalet personer som skriver där. Den ena teorin mer fantasifull än den andra. Det har spekulerats i om Carolins pojkvän skickat en torped efter henne, ett scenario jag har lättare att föreställa mig i ett halvtaskigt CSI-manus. Det "biologiska materialet" som inte var blod har diskuterats så flitigt att somliga till slut tappat koncepten fullständigt och undrat om det är gärningsmannens spyor som är detta "biologiska material". Fast det upprepats bortåt 50 gånger att det biologiska materialet har Carolins DNA.

Senaste frågan i tråden handlar om vad det är för ett papper gärningsmannen har i handen när han kliver ur bilen efter att ha stannat en bit före sitt pass på fredagmorgon 12/9. Jaktkamraterna ser honom och tänker att han ska ut i skogen för att uträtta behov, sen ser de honom inte mer den dagen. Ett par gissningar om vad det är för ett papper kommer i den aktuella forumtråden: En lapp med ett telefonnummer, eller ett brev från frun där hon skrivit att hon vill skiljas. Är det så långsökt att tänka sig att det är en bit toalettpapper? Källan med kringelkrokiga teorier verkar totalt outsinlig, men man förstår i alla fall att många människor engagerar sig väldigt mycket i fallet.

Andra, helt befogade funderingar tycker jag, är om han har en medhjälpare, eller om han rent av är en medhjälpare. Var träffades de egentligen? Var dog hon? Är hon skjuten eller huggen? Frågorna tar aldrig slut, detta måste vara ett av svensk kriminalhistorias mest underliga brott, åtminstone tills vi får svaren. Det är också något extremt kusligt över det, tycker jag. Gärningsmannens person blir bara kusligare och kusligare ju mer man får veta.

Morning traffic

Ni som hetsar upp er över den svenska morgontrafiken - ta en titt på detta. Man kan plötsligt förstå hur det kan ta 2,5 timmar att förflytta sig en dryg mil. En annan sak jag genast tänker är att bensin defintivt kan vara för billig. Observera bilarna som ska åt andra hållet, dvs mot vänster i bild, jag är övertygad om att de gapskrattar hela vägen, det hade i alla fall jag gjort. (klicka på bilden för att göra den större och skåda detaljer)

Idag är det 43 dagar kvar tills jag sätter mig på planet och åker dit! Och det ordnade sig så bra att han fick sin semesteransökan beviljad och alltså åker vi hem tillsammans. Så då ska han få vara hemma i nästan två veckor, och skotta snö som han längtat så mycket efter att få göra.

Barbershop i Dubai

Maken har för första gången varit hos en frisör i Dubai. Hemma är det jag som klipper honom, och han hade väl en liten förhoppning om att han skulle lyckas förklara för den arabiske barberaren hur han ville bli klippt. Och nu ska jag försöka återge vad han sedan berättade för mig:

"Jaha, så satte jag mig där då. Och han började bra, drog med maskinen på sidorna och så. Jag hade ju sagt att han skulle ta lite mindre uppe på skallen, men när han var klar med sidorna drog han med maskinen över hela huvvet, sparade högst en halv centimeter. Utom luggen då, där sparade han 5 jävla centimeter!

Jaha, sen började han prata om nånting, jag tror han pratade om mjäll, och smorde in skallen med nån sörja. Och så tog han fram en sån där man har när man polerar BILEN, och satte fast en platta med knoppar på, och började köra den där över huvvet. Och SEN bytte han ut den med knoppar och satte dit en platt skiva, och körde med över huvvet. Sen började han MASSERA mig med den, över axlarna, armarna och händerna. Och på BENEN! Han var skitnära snoppen med den där... jävla vibrerande...

Jaha, sen tog han fram nån slipmassa och smorde in i mitt ansikte, och började massera ANSIKTET! Sen fick jag sitta med en varm handduk över ansiktet och så började han klämma FINNAR, och han VISADE mig vad han hade klämt ut. Så började han peka på min näsa och sa nåt på arabiska men då tittade jag på klockan och så "No, no I really have to go now" Han tjatade: "Oh, just ten more minutes, ten minutes!" Men jag sa "Noo, I reeeeally have to go." Det kostade 50 Dhs (knappt 100 kronor). Fan, jag har inte sett ut så här sen jag gjorde lumpen!"

Jag, som nyss hade varit och simmat och kände mig helt färdig i hela kroppen, var fullständigt slut efter den berättelsen.

Som tur är har han med sig en liten sax så nu har han fixat till den där luggen själv.

Inte en ren i sikte

Jaa, tänk vad han får vara med om därborta!
Jag har bokat resa, åker dit en vecka i december. Sen kan han förhoppningsvis ta samma flyg som jag hem när han ändå ska komma hem över jul.

Experimentell kladdkaka

Om man tar lite här och där från olika kladdkakerecept och petar in lite sånt som man tycker om får man ett eget recept! Det gjorde jag idag.

Fram med alla härligt onyttiga ingredienser! Rafsa ihop och skjuts in i ugn. Plocka ut en kladdkaka med betoning på kladd, ät och njut.

Närstudie av kladdigheten.


Detta är vad maken ser när han ligger vid poolen. Högst uppe i mittenhuset bor han, på 31:a våningen. En oroande tanke är att han nån dag skulle få för sig att promenera över till något av de andra husen via de där broliknande sakerna.