Men maddafackah va yta, yta, yta

Slögluttar på aftonbladet.se och i brist på annat klickar jag in mig på Sofis mode. Men jag fattar inte? Hur orkar man vara så infernaliskt fixerad vid yta? Utseende. Jag blir nästan lite illamående. Längre ner på aftonbladets startsida stöter man på samma människa igen, och här kallar hon Converse för fotvänliga. Tillåt mig gapflabba. Fotvänliga skor har inte sulor platta som plank. Okej jag gillar också Converse, de är lite gulliga och ser lagoma ut, men fotvänliga är de tamejfan inte. Vill jag återuppliva mina utläkta hälsporrar ska jag köpa mig ett par, det lär vara ett säkert kort. Nåväl, angående yta och så är hon ju långt ifrån ensam. Skrämmande många tycks lägga ner all sin tid på att putsa sina nyllen och vara självutnämnda experter på what´s hot and what´s not och därtill basunera ut för hela Sverige (som tacksamt suger åt sig, insåg jag när jag såg Nyhetsmorgon på TV4 i söndags) hur penibelt ytliga de är. Hoppas de ägnar åtminstone några minuter om dagen åt att tänka på lite djupare prylar. Världssvälten, pälsindustrin eller hemlösa människor, t.ex. Bara tänka, lite. Sånt kan göra underverk.