Men... varför?

Varför döper man sitt barn till Adolf Hitler? Vad vill man uppnå? Vad är det för ställningstagande man vill visa upp? Kan det vara så illa att det är bara för att väcka uppmärksamhet? Ja det har de ju i så fall lyckats med. På ungens bekostnad. Så jävla pucko. Kan lätt föreställa mig att det inte handlar enbart om namnet när det gäller omhändertagandet, har man så pissigt omdöme kan föräldraskapet säkert brista i andra avseenden också. Annars är jag helt för udda namn med lite mindre dramatisk innebörd, varför inte heta Luleå t.ex? ;-)

Detta är råttan Runar

Yngsta dottern köpte henne när jag var i Dubai. Hm, då passar hon på minsann. Jag blev inte så överförtjust när jag blev upplyst via Skype, men när jag sen fick träffa henne fogade jag mig. Hon är rätt frän.
Sen har vi ju rätt stor erfarenhet av gnagare i det här huset. Bara historien om mössen lär vara spridd över hela Sveriga via framför allt alltforforaldrar.se, där det hela blev en följetong som följdes med spänning. Det var alltså så att äldsta dottern hade två små möss, köpta i djuraffär. Och sen lyckades en liten skogsmus göra intrång först i huset och sen i buren, och hips vips hade vi nio små mushybrider som när de nått en ålder av sex veckor rymde från sin låda och sprang omkring i hela badrummet. De var verkligen överallt, och vrånga blev de när vi fångade in dem. Det var inte lätt för övrigt, de var i popcorn-stadiet. Det finns ett skäl till att det heter så!
Nåväl, Runar är lugn och fin, gillar att sitta på en axel och rumstera i långt hår.

Läget i Dubai är också lugnt och fint, inga rykten om ytterligare uppsägningar. På fredag morgon (då vanliga svenskar ligger och sover) ska han springa ett enmilslopp som sagt. När han var och hämtade sin påse med nummerlapp och lite smått och gott såg han ett CNN-bås uppställt vid vägen, själva den stora tilldragelsen är Dubai Marathon så det lär nog visas nåt inslag.

Ljuset är på väg

Tog en promenad ut på isen i förmiddags, det var energigivande att få lite sol i ansiktet. Var tvungen att kolla upp det här med solens upp- och nedgång när jag kom hem, och det visade sig att om en vecka har vi 45 minuter mer dagsljus per dygn, jämfört med idag. Om två veckor har vi 45 minuter ytterligare. Om tre veckor två timmar och en kvart. Det går undan, det finns hopp!
Inga nya uppsägningar därborta i Dubai, än så länge. De verkar också ha bra med jobb som det ser ut nu. Häromdagen stod det i Aftonbladet att Dubai inte märker av finanskrisen, och man undrar var de får sina uppgifter ifrån? Det tjatades om finanskrisen på radion hela veckan när jag var där, folk som blivit arbetslösa ringde in och beklagade sig osv. Hyrorna på boende börjar krypa neråt. Så allt är som vanligt; tro inte allt ni läser i kvällspressen.
Den värsta saknadsförlamningen har börjat ge efter lite. Man fogar sig så sakteliga och accepterar en tillvaro som kretsar ganska mycket kring att hålla kontakten via mail, sms och Skype. Sedan jag städade ut julen för 9 dagar sen har jag inte städat ett piss, förrän idag. Min tidigare viktnedgång håller sig också, och jag ser fram emot att spä på den lite ytterligare. Nu kan även mina döttrar se en viss skillnad, och de tillskriver denna framgång just det faktum att Niklas inte är hemma. Ja, kanske det? Nåt ska man ju ha att koncentrera sig på utöver mail, sms och Skype... Han går förresten åt samma håll, trots att han äter rätt onyttigt därborta så tränar han ivrigt. Hela hösten har han med jämna mellanrum tagit trapporna upp till lägenheten (34 våningar eller nåt sånt) och just nu hägrar ett enmilalopp på fredag, heja!

En annan sida av Dubai

Som sagt, det är på ytan väldigt fint och putsat i Dubai, men likt den bristfälliga sophanteringen så kan man, om man krafsar bara lite, lite på ytan, hitta sånt här. Niklas har förstås upptäckt det här fenomenet redan tidigt under sin vistelse, och vi besökte också en nattklubb (inte samma som i inslaget) där de "yrkesverksamma" utgjorde en rätt stor del av klientelet. Inte är de särskilt diskreta heller, i sin jakt på kunder. Men det som egentligen förvånade mig mest var att när de förstod att jag som stod en meter ifrån var hans fru, bad så hemskt mycket om ursäkt. Snygga, fräscha och välklädda unga tjejer. Det är tur att jag litar på honom!

Mando Diao

Ibland dyker det upp låtar på radion som jag faller pladask för direkt. Det här är en sån! Vi hörde den första gången i fredags när vi var på väg ut till flygplatsen för att Niklas skulle åka tillbaka till Dubai.
På tal om Dubai så går det rykten på hans jobb om att 150 personer till ska sägas upp nästa vecka. Med tanke på hur många som fick gå före jul undrar man ju om det överhuvudtaget blir nån kvar? Ja för mig får han gärna komma hem, skattefrågan är en liten bagatell som går över.

Kaka på elchocker

Jag blev verkligen sugen på att testa denna cheesecake, ser ju fasansfullt gott ut! Men för att kontrollera att jag fattat allt rätt slängde jag in den beskrivande texten i Googles översättningsverktyg. Och den lämnar ju en del att önska måste jag säga... Men roligt var det i alla fall!


"På brownies. I en stor skål slog ägg med socker tills du har en klar och svullen (det tar cirka tio minuter med elchocker) och tillsätt smöret och chokladen smält i vattenbad och mjöl, blanda väl hela.

På ostkaka. I en annan skål, blanda med sbattitore ägg med socker, smaksatt med vanilj, tillsätt ost och mjöl och späd med grädde.

Häll chokladen i en skål med 24 cm från sidan, försiktigt täcka hälla över grädde ost (om man så vill, skapa marmorerat effekt eller inte) och grädda i 180 grader i 25 minuter.

Churning och låt svalna, och sedan förvara i kylskåp i en timme innan du skär i fyrkanter."

Sedan översatte jag själva ingredienslistan också, och det är ju något som inte stämmer alltså:

"På tomte:
300 g. mörk choklad
200 g. smör
6 ägg
200 g. socker
150 g. mjöl

På ostkaka:
250 g. Ricotta
150 g. Philadelphiadeklarationen
100 g. socker
1 tesked vaniljextrakt (eller 1 paket vanilj)
2 ägg
2 matskedar mjöl
120 ml. färsk grädde"

Var sjutton får man t.ex tag på en tomte?

Alltid ska man reta sig på nåt

Sitter och bläddrar i senaste Amelia (fick en prenumeration i julklapp) och hamnar i en artikel om Josefin Crafoord.

"JC lyckas med det där som många av oss tidspressade och stressade småbarnsmammor inte grejar: Hon hinner med sig själv. Hur sjutton gör människan?"
Jag tänker: Men skärp dig. (och sen undrar jag förstås om det är just mammor som har ensamrätt på att vara stressade?)

"Hon hinner med sig själv! Det kan låta banalt men är ett verkligt konststycke."
Jag tänker: Men verkligen, skärp dig!

"JC lyckas ha en fixig frisyr och målade klarblå naglar."
Jag tänker: Men herregud hur lång tid tar sånt??

"Hon hinner fika med vänner, festa med bögkillar, utveckla sitt modeintresse (t.ex på modeveckan i London), shoppa onödiga prylar, ha ett hobbyband..."
Jag tänker: Oj, fika med vänner, oj. Wow. Festa med bögkillar? Eh, jaha. Utveckla sitt modeintresse i London, ja till det krävs det kanske först och främst pengar? Shoppa onödiga prylar, ja det var ju verkligen beundransvärt. Ha ett hobbyband? Ja det var mer än man visste.

"Ja ni hajar, med ett hem, man och två gulliga kottar"
Jag tänker: Nej men va f...? Hon har ett hem, inte unikt. Hon har en man, ja kanske är det så att de delar på arbetet där hemma? Två kottar som är 13 och 3 år tydligen, ja förlåt men det finns sånt som låter slitsammare.

Snälla människa som skrivit detta dravel, kunde du inte ha behållit det för dig själv istället för att försöka påverka andra att avguda en helt vanlig (nåja) kvinna som anser att man blir en bättre förälder om man inte utplånar sig själv? Så jävla märkvärdigt är det inte. Sen vet jag inte om hennes barn känner sig försummade eller inte, men nog är det konstigt att en kvinna som avsätter tid åt sig själv ska bli beundrad, medan en man som gör samma sak... inte alls blir beundrad? Jag får inte ihop tänket.

Sen betyder det inte att man "utplånar sig själv" om man skiter i modeveckor och hobbyband utan har mer utbyte av att vara med sina barn.


Måste ha tagit två dagar att få till den fixiga looken.