Äventyr

Gårdagen började med att vi promenerade mot Maleme till den där kyrkogården. Det var en ganska märklig känsla att gå bland alla dessa gravar och inse att de flesta hade dött 20/5 1941. Vad hände då? Usch.

Och en del är dessutom okända...


Sen på kvällen åkte vi till Chania och åt middag (har tröttnat ganska mycket på all inclusive-maten) och när vi satt där fick Emelie jätteont i sidan. Kvällen innan, på onsdag, hostade hon när hon låg på sidan i sängen och fick då plötsligt akut ont i sidan, som om nåt "sprack", som hon uttryckte det. Detta kunde hon alltså leva med under dagen igår men pa kvällen blev det riktigt besvärligt. Så pass att jag inte såg nån annan lösning än att låta en doktor titta på henne.

Så det blev taxi till en Primary Health-mottaging med 24 timmars-öppet. Doktorn var tydligen på beachen men taxichauffören ringde honom så han kom på några minuter. Han insåg först och främst att det här skulle bli väldigt dyrt för oss eftersom vi dels hade Folksam, dels inte hade köpt den specifika reseförsäkringen av Apollo. Han rådde oss att åka till The State Hospital, men ville ändå undersöka henne lite. Han kunde inte utesluta att det var nåt med mjälten så då tyckte han ännu mer att vi skulle åka till sjukhuset.

Så, in i taxin igen (samma taxi) och iväg. När vi kom in fick jag skriva Emelies namn pa en lapp och lämna till en kvinna i en lucka (vore synd att kalla det reception) och hon hänvisade oss till "längst ner i korridoren" för att vänta på att bli uppropade. Efter 2,5 timmar hade vi ännu inte blivit uppropade och lugnet hade lagt sig i korridoren, alla patienter före oss hade åkt hem eller försvunnit på annat sätt, så jag gick till slut och frågade kvinnan i luckan om vi eventuellt kunde ha blivit bortglömda? Hon sa att jag skulle gå och fråga i ett rum, "the fourth door on the left". Jag gläntade pa fjärde dörren men där var bara en skrubb så jag räknade ut att hon menat the first door. Hon hade lite svårt med engelskan. Därinne satt en hel bunt doktorer och tittade på TV men en av dem steg genast upp när jag presentarade min undran. Han tog in Emelie och ställde några frågor, sen skrev han hennes namn pa en papperslapp: "Emilj", bad oss hämta en "ticket" i "receptionen" och gå till röntgen, vi skulle "följa linjen" på golvet. Kvinnan i luckan sa "left, right" men vi insåg att hon hade problem även med det och gick "right, left". Alla skyltar var på grekiska så det var bara att chansa sig fram. Till slut hamnade vi i en korridor där vi såg röntgen-apparater. Jag knackade på en dörr och väckte upp en manlig röntgen-syrra som hoppade upp, tog två bilder och skickade oss tillbkaa till akuten.

Doktor Snäll tittade på bilderna, undersökte henne lite och visade sen på bilderna att hon har en fraktur på tionde revbenet. Ingen åtgärd, bara att äta paracetamol och ta det lite lugnt. Och inte få panik (because women tend to panic) om det skulle bli värre, bara söka sjukvård igen.

Bilderna fick vi ta med oss hem. Inte en krona betalade jag och det lär inte komma nån räkning heller, till "Emilj".

Vet inte jag kan tacka dem nog: taxichauffören som faktiskt hjälpte oss massor, den första läkaren som tog sig tid utan att ta betalt och sen själva sjukvårdssystemet på sjukhuset. Ett system som var lätt skrattretande men trots det fungerade och det var aldrig nåt snack om betalning??! Ja jösses.

Det var 34° varmt igår kväll, och det känns inte svalare nu, i skrivande stund. Svetten lackar. Imorrn åker vi hem.