Att baka på altanen

Igår drabbades jag av bakabstinens, efter att ha varit utan kök i en månad. Jag fick en obetvinglig lust att skapa cupcakes.

Efter att ha inhandlat ingredienser, formar och en särskild muffinsplåt satte jag småtrallande igång.

Jag började med att torka av spishällen så att jag skulle kunna hålla till där, andra ytor är det ont om. Då sprättade jag iväg den lilla plåten som sitter för ugnsutsläppet och den ramlade ner bakom spisen och även ner mellan brädorna i altangolvet. Efter fem minuter hade jag lyckats plocka upp den med hjälp av en sax.

Så till själva baket. Det var ju inga vanliga simpla muffins jag hade tänkt mig, avancerat skulle det vara. Med smörstekta äppelkyftor i kanel och socker, frosting och hela baletten. Äppelhanteringen gick jättebra! Sen råkade jag veva ut burken med mjöl från bänken, och naturligtvis öppnade sig locket i landningen så då hade vi en massa mjöl på altangolvet. Niklas kom hem i samma veva och hämtade dammsugaren.

Sedan gick allt som på räls. Jag fick ut smeten i formarna och SKJUTS! in i ugn. Så då tog jag itu med frostingen. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna röra ihop den för hand, även Niklas kom till undsättning men det resulterade bara i att vispen fick en vinkel på 90°, så då tog jag fram elvispen. Då jäklar blev det fason. När jag vispat färdigt lyfte jag upp visparna ur skålen, men istället för att skjuta fram knappen för att lossa visparna, tryckte jag bak knappen, vispen drog igång och jag dekorerade halva altanen med grön frosting.



Men visst blev de fina?