För några veckor sen hittade jag bloggen Sabinas kamp, och sakta men väldigt säkert har jag insett ett och annat.
1. Jag är frisk.
2. Jag har absolut ingenting, nada, att klaga på.
De små bekymmer jag eventuellt skulle kunna uppfinna i mitt liv är totalt ingenting i jämförelse... Det är ju helt enkelt så att man skäms när man inser att man nyss klagat över att det snöade ymnigt i tre dagar så man blev tvungen att skotta. Eller ännu värre; att jag klagade över att jag hade så mycket över mig när jag skulle tenta i italienska.
Suck. Hur världsfrånvänd får man bli?
Sabina kämpar för sitt LIV och ingenting annat. Ingen jävla snöhög på infarten eller nån larvig tentamen. Jag har världens lättaste liv, punkt.
För denna insikt leder ju ofelbart också till att Sabina inte är ensam, tyvärr. Eller det vore ju extremt konstigt om det var bara just hon i hela Sverige, det finns många individer...
... som kämpar för sina liv. Följ bara vissa av länkarna i Sabinas blogg... och betänk att detta är en bråkdel av verkligheten.
Och om nu inte den här Sista Chansen skulle funka för Sabina, hur blir det då? Om hennes barn blir moderlösa, hur blir det då? Jag försöker tänka att barn i alla tider har mist föräldrar i unga år och det har i slutändan blivit bra trots allt. Kanske har de fått någon slags paradoxal gåva i att i så unga år mist en förälder? Kanske har det gett dem en extra dos av ödmjukhet inför livet, en sorg och saknad som inte bara söndrat utan också stärkt? Jag måste tänka så, för mina barn kan mista en förälder när som helst. Jag kan dö imorgon! Hur kommer det sig att man går omkring och inbillar sig att morgondagen kommer att se likadan ut som idag?
En sak kan jag säga; Sabina har insett att morgondagen kan se helt annorlunda ut, och hon tar vara på dagen som ÄR. Hon är en sån jäkla sockersnyta, I love her.
8 kommentarer:
Hej!
Jättefint skrivet och JA det är ju alltid roligt om jag får läsa det som skrivs om mig! Tänker länka till de om de e oki imorn!?
Ha en skön helg
Kramiz
Javisst, det är ok. :-) Önskar dig också en skön helg!
Fast jag tror att man måste få muttra av sig över skitsaker ibland också. Bara man är medveten om att det är skitsaker, egentligen.
Precis, det är just det man kanske glömmer bort ibland, att det är just skitsaker. Eller _jag_ har en tendens att glömma det iaf. :-)
Jag har också läst och sett på tv om Sabina.
När det gäller liv, död så är nuet det enda vi har. Livet är nu brukar jag påminna mig själv om. Ändå lever vi människor ofta i det förflutna eller framåt och vi kan inte påverka något av det.
barn borde inte mista sina föräldrar och vice versa. Jag tror inte på "någon mening" med sådana trauman.
Klaga får man, om man i bakhuvudet är medveten om hur verkligheten ser ut för många. Det finns alltid ett "värre" perspektiv. Tänk alla våldtagna stympade kvinnor i Kongo tex.
Jag brukar kika in och har gillat det jag läst i tidigare inlägg.
Ha det gott. :)
LIVET ÄR NU.
Mindfulness. :-) Konsten att befinna sig i nuet. En konst jag ska öva mer på.
Ha det gott du också!
Hej! jag läser också Sabinas blogg dagligen.
Jag känner så starkt för henne och beundrar hennes livsinställning. Jag tycker hon lär mig så mycket om att se varje dag och allt man har.
Jag tycker dock som den anonyma som skrivit ovan att man visst får skriva om sina vardagliga små bekymmer i sin blogg men att man också skall ha i bakhuvudet att man är lyckligt lottad, försöka se saker från den ljusa sidan.
Med vänlig hälsning från Borthy
det är verkligen orättvist jag har följt sabina en längre tid nu,
livrädd för det hon ska genomgå men hoppas verkligen hon klarar det,
va fin blogg du har,
Skicka en kommentar