Snoopy Island

Jo, vi tog oss dit igen! I förrgår. Vattnet var klart, vi hade snorklar och vi hyrde simfötter på plats. Jag och tjejerna hade aldrig använt såna förut så det var intressant, de är inte helt enkla att ta på sig. När vi väl fått på oss dem började vi simma ut mot ön, vilken vi hade tänkt snorkla runt. Efter 75 meter konstaterade R att hon blivit bränd av en manet och inte tänkte simma en meter till. Och så blev hon bränd igen. Och så blev jag bränd. Och E ropade till att hon blev bränd. Det var inget jätteallvarligt, det stack till i huden, men R och E ville tillbaka till stranden, så jag följde dem mer än gärna dit för jag behövde också få överväga om jag ville simma bland maneter som bränns...
Jag gjorde det sen, E och R satt kvar på stranden och vi andra simmade ut till ön och sen snorklade vi runt ön ett varv. Det var ett jävla träningspass ska jag säga! Det gick inte att ställa ner fötterna och vila en enda gång på den sträckan, var det inte bråddjupt så var det vasst korallrev, det var bara att fladdra på med simfötterna. Och så fick jag sendrag i tårna av dem, och det gick ju inte att göra nåt åt. Alltså, jag såg en massa snygga fiskar och roliga saker, men hade lite för fullt upp med att andas i snorkeln, intala mig att det inte skulle dyka upp nåt jätteäckligt och skrämma livet ur mig, fundera på hur jag skulle röra på simfötterna och om jag öht skulle orka runt hela ön osv för att kunna njuta 100%-igt av det hela. Jag var totalt slut när jag äntligen kom tillbaka till stranden, och ändå tycker jag att det var värt den långa resan och kostnaden! (det kostar att ligga på den stranden minsann). För nu har vi gjort det, det blev lite av en prestigegrej.
S och A tyckte i alla fall inte det var så jobbigt alls, det var ju tur.

Igår tog vi det bara lugnt vid poolen och idag tar vi stranden och hoppas på lite roliga vågor. Känns lagom. :-)