Ljuset är på väg

Tog en promenad ut på isen i förmiddags, det var energigivande att få lite sol i ansiktet. Var tvungen att kolla upp det här med solens upp- och nedgång när jag kom hem, och det visade sig att om en vecka har vi 45 minuter mer dagsljus per dygn, jämfört med idag. Om två veckor har vi 45 minuter ytterligare. Om tre veckor två timmar och en kvart. Det går undan, det finns hopp!
Inga nya uppsägningar därborta i Dubai, än så länge. De verkar också ha bra med jobb som det ser ut nu. Häromdagen stod det i Aftonbladet att Dubai inte märker av finanskrisen, och man undrar var de får sina uppgifter ifrån? Det tjatades om finanskrisen på radion hela veckan när jag var där, folk som blivit arbetslösa ringde in och beklagade sig osv. Hyrorna på boende börjar krypa neråt. Så allt är som vanligt; tro inte allt ni läser i kvällspressen.
Den värsta saknadsförlamningen har börjat ge efter lite. Man fogar sig så sakteliga och accepterar en tillvaro som kretsar ganska mycket kring att hålla kontakten via mail, sms och Skype. Sedan jag städade ut julen för 9 dagar sen har jag inte städat ett piss, förrän idag. Min tidigare viktnedgång håller sig också, och jag ser fram emot att spä på den lite ytterligare. Nu kan även mina döttrar se en viss skillnad, och de tillskriver denna framgång just det faktum att Niklas inte är hemma. Ja, kanske det? Nåt ska man ju ha att koncentrera sig på utöver mail, sms och Skype... Han går förresten åt samma håll, trots att han äter rätt onyttigt därborta så tränar han ivrigt. Hela hösten har han med jämna mellanrum tagit trapporna upp till lägenheten (34 våningar eller nåt sånt) och just nu hägrar ett enmilalopp på fredag, heja!