Skidåkning i februari kan vara lika med Vasalopp och lämpligt nog är tårtan fylld med blåbärsmousse och vit chokladfluff. Blåbärssoppa och snö, associationsbanorna jublar!
En snögubbe fick också vara med. Den har, proportionellt sett, världens största och blekaste morot till näsa. Tänkte en stund att jag skulle tälja den där näsan av riktig morot men så blev det så att jag tänkte att det får finnas gränser för allt, särskilt en fredag eftermiddag efter att man jobbat en hel dag.
Sen är det ju konstigt att man är blind när man står med grejerna framför sig och först på fotografiet upptäcker att skidåkarens händer är helt... out of order. Och detta trots att jag hade läsglasögonen på mig. (Det kanske är därför han är så sur, jag vet inte? Inte alls för att han just har ramlat i skidspåret?) Jag kanske måste uppgradera glasögonen till 2,5. Ljuva jävla åldrande. Kan inte förlika mig med detta, jag är och förblir 28 år i huvvet.
Det här med att spritsa kristyr är tydligen också en teknik som behöver finslipning. Hur tjock ska man göra den? Hur ska man hålla spritsen? Nu hade jag iofs bara en strut av bakplåtspapper, ingen tyll, så det kanske jag kan använda som ursäkt.
Jag vill poängtera att jag inte gått nån kurs, så ingen behöver misstänka att kurser är bullshit. Kurser är säkert jättebra!
Vårt kök och vårt hem är som en stökig sambandscentral. Niklas försöker tillaga fredagsmiddag åt alla utom äldsta dottern och hennes pojkvän, eftersom de gör egen middag. Dessa båda parallella händelser ska samordnas med att jag står och leker med en tårta. Under tiden är dotterns kompis här och börjar färga håret i badrummet. De tre andra döttrarna håller sig lyckligtvis i sina rum och inväntar måltiden som Niklas gör. Jag vet inte hur han klarar det, min tålmodige man...?
P.S. Visst ja! Jag bekräftar härmed att snögubben har riktiga kvistar till armar, jag gick ut och klippte från ett träd på tomten. Om nån börjar tugga på dem tänkter jag inte säga nåt, *moahahaha*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar